Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
320
Mathilda Roos är en af de få diktare hos oss, som under
senare åren försökt 6ig på längre utarbetade romaner. Den
första af dessa, »Marianne», var ett mer än vanligt lofvande
förstlingsarbete, vittnande om anlag för komposition,
berättarkonst och en god iakttagelsegåfva, särskildt inom verldslifvets
område. Den andra romanen af denna författarinna lästes
under titeln »Höststormar» i Dagbladets följetong, väckte
mycken beundran och mycket klander, båda lika befogade,
och har icke blifvit utgifven i bokform, hvilket vittnar godt
om författarinnans sjelfkritik. Den tredje af hennes romaner
utkom i våras under benämningen »Vårstormar». Det
förefaller som ville vårstormarna försona hvad höststormarna bröto,
och det har i viss mån lyckats; men kompositionen är svag.
Man skulle kunna upplösa olika delar deraf i en hel serie
hvar för sig oafhängiga skizzer, så föga sammanhållning har
verket fått. De qvicka dialogerna och de lifliga skildringarne
af 8ällskapsverlden och badlifvet, den nyckfulla leken mellan
en cynisk verldsman och en med pessimistisk lifsåskådning
koketterande ung enka, m. m. läsas med nöje.
Hufvud-personen och hans öde intresserar mindre, helst som
upplösningen är svagt motiverad. Men om sålunda Mathilda Roos
diktartalent i detta arbete är till viss grad bunden, om det
synes hafva kommit en dämmare öfver det alltför hänsynslösa
och lustiga spelet.af hennes ingifvelser, så innebär detta icke
afgjordt något tillbakagående, utan kanske blott en
andhemtning, eller ett försök af mera besinningsfullt studium.
Och studium kräfver diktarens kall mer än någonsin i
våra dagar. Detaljerna af sådana studier kunna ofta i form
af skizzer, karaktersbilder och humoristiska teckningar af den
omgifvande verlden framläggas för publiken, och ett sådant
skriftställarskap borde i vår tanke Mathilda Roos med stor
framgång kunna idka, medan hon mognar för nya, mera
omfattande uppgifter.
G. af Geijerstam är ett namn, som man under sista året
påträffat sä ofta och på så många håll, att det påmint om
ord-stäfvet: »som sarfven i hvar lek». En god penna och en
allvarlig vilja böra kunna förmå mycket, om de ställa sig i det
rättas tjenst. Att så må blifva med hr Geijerstam, önska vi
af hjertat. Af hans skizzer »Gråkallt» samt »Strömoln» är
det blott en, som jäfvar denna önskan, andra sväfva på neutralt
område, åter andra behandla med en viss öfver drift gamla
utnötta ämnen, och slutligen finner man en sista grupp, der
sökaudet efter det rätta är påtagligt och gör ett gripande
ehuru ofta pinsamt intryck. Att den unge förf:n behöfver
tukta sitt språk och stäcka sin penna, för att ej ge ord åt
sådant, som bör vara otaldt och derigenom förlägga tyngd-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
