Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
322
förandet af fru Edgrens märkliga stycke, »Sanna qvinnor»,
hvilket föregicks af proverbet »En räddande engel» af samma
hand. Denna sammanställning, som blifvit klandrad äfveu af
annars välvilliga åskådare, hvilka måhända tyckte att man kan
få för mycket äfven af det goda, var dock i andras tycke
lyckligt funnen. Det var som en lätt, lekande, elegant
ingress till den kärfva, hårda, hvardagliga skildringen som
komma skulle, och verkade äfven genom kontrastens lag.
Hur många qvinnor ha’ icke börjat lifvet som de unga
tärnorna Arla och Gurli, för att sluta som fru Bark och Lissy!
Benämningen jjroverb är dock nästan för blygsam för ett så
färdigt och utarbetadt dramatiskt arbete som »En räddande
engel»; det förefaller som förfm ville bedja om ursäkt att hon
här presenterar idel gamla bekanta, men detta är i våra dagar
efter utlandets mönster, der knappt någon roman vunnit
framgång förrän bearbetningen för scenen genast är färdig,
ingalunda af nöden, helst då dramatiseringen är så verkligt lyckad
som här. Pro verbets förebild: »en bal i societeten», är
troligen bekant för de flesta af våra läsare, oin icke direkt, så
dock genom den utförliga granskning af densamma som i ett
föregående häfte af tidskriften* förekommit. Hvad
uppsättning och utförande beträffa, återkomma vi härtill längre fram,
då vi i detta afseende redogöra för båda pjeserna, och öfvergå
derför genast till det större skådespelet, hvars innehåll i
korthet är följande.
Vid förhängets uppgång befinna vi oss i ett enkelt, nästan tarfligt
hvardagsrum hos familjen Bark. Det är sent och frun i huset, sjelf
arbetande vid lampan, uppmanar dottern att sluta den trägna
renskrifningen, och, då denna öfver sitt arbete vakat sent flera föregående
nätter, nu gå till hvila; sjelf vill hon som vanligt afvakta mannens
hemkomst. Under samtalet emellan mor och dotter får man en liten inblick
i ställningen. Familjen har sett bättre dagar, men det är redan flera
år sedan den vackra landtegendomen, det välförsedda boet gått under
klubban. Allt detta medfördes af hustrun vid inträdet i äktenskapet,
och mannens bidrag tyckes hufvudsakligen, om icke uteslutande, ha
bestått i ett intagande yttre, ett älskvärdt, vinnande sätt, hvilket tjusat
icke blott den unga bruden utan äfven öfvervunnit svärfaderns
betänkligheter, att denne, ehuru icke blind för farorna i mågens karaktär,
lät det föreslagna äktenskapsförordet stanna vid blotta förslaget, helst
som båda de unga satte sig emot en dylik »sårande» och »ogrannlaga»
åtgärd. — Alltid samma historia: blindt förtroende å ena sidan, ömtålig
s. k. hederskänsla å den andra.— Huruvida hr Bark haft eller icke haft
något annat yrke, än att förvalta hustruns förmögenhet, derom lemnas
man i okunnighet; nu befinna sig makarna vid redan framskriden ålder
bosatta i hufvudstaden, lefvande på sista återstoden af de skingrade
egodelarna. En dotter, Lissi. är gift och bosatt i landsorten; den yngsta.
Berta, är qvar i hemmet, och arbetar träget och uppoffrande för att lätta
moderns bördor och bidraga till familjens uppehälle.
* Se 25:te årg. häft. 1 af Tidskrift för hemmet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
