Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
3 26
efter att lyckligt och väl ha’ klarerat sina affärer, och medför i glädjen
ett par champagnebuteljer. Nu skall här blifva en »feststund». Det är
årsdagen af såväl föräldrarnes som Lissis och Wilhelms bröllop och denna
skall tiras med tal och skålar. Hur väl passar ej vid en sådau
familjehögtid den ny9S ingångna försoningen emellan de unga! Man är ju
ock vid ett sådant tillfälle särskildt vänligt stämd och herr Bark vill
derför nu äfven förlåta och öfverse med Bertas tilltag att vilja
tillförsäkra sig de penningar hvilka med rätta tillkommo honom, samt hennes
försök att öfvertala modern att glömma sina pligter mot sin mau:
lyckligtvis var fru Bark för mycket sann qvinna, att icke snart inse och
ångra detta, men nu må allt vara tillgifvet och glömdt, och det »olycksaliga
gåfvobrefvet» har hon med egen hand förstört. Allt, äfven tron på
moderns ord, sviker nu Berta, och då hennes vän, kamrer Lundberg, erbjuder
henne sin hand samt stödet och trösten af en trofast redan under många
års väntan pröfvad kärlek, afböjer hon hans anbnd. Pligten och
sjelfför-sakelsen är det enda som står henne åter, och nu mer än någonsin är
hon nödvändig för de sina; för dem skall hon lefva och arbeta, något
som just hans eget exempel lärt henne. »Ingen lycka bygges på sviken
pligt». Men när herr Bark, med det bräddade glaset i hand. uttrycker
sin tillfredsställelse öfver den återvunna friden och enigheten inom
familjen samt uppmanar alla att tömma en skål för den sanna
qvinligheten. — då faller förhänget under djup tystnad. Ingen instämmer.
Vår redovisning för styckets innehåll har blifvit längre
än ämnadt var, men detta har sin grund deri, att här
förekommer ingen planläggning, ingen intrig i vanlig mening som
i få ord kan meddelas. Vid styckets slut stå vi på ungefär
samma punkt som vid dess början; intet har händt.
Framställningen berör en liten episod i familjens hvardagslif, ett
tillfälligt penningetrakasseri, en »upptäckt», som den unga
hustrun troligen kunnat göra äfven förut och, efter hvad det
O O 7
synes, kan komma att göra äfven hädanefter. Det hela är
en ögonblicksfotografi, och lik de flesta sådana bilder, sann
inen icke skön. förhänget faller, råder en egendomlig-
stämning i salongen. Man känner sig ovilkorligen gripen af
det djupa sedliga allvar, den innerliga öfvertygelse och det
varma nit, hvarmed förf. drager i härnad mot de fördomar,
seder och lagar, hvilka ännu i våra dagar möjliggöra sådana
moraliska begrepps förirringar, en sådan förblandning af rätt
och orätt. I »Sanna qvinnor» drabbas de handlande personerna
af följderna af en skuld, hvilken de icke sjelfva klart inse,
och, egendomligt nog, trodde sig alla i viss mån hafva eller
göra rätt: Hr Bark då han fordrar lydnad af hustrun, —
hans heder står ju i pant hos spelbröderne! — Fru Bark då
hon uppoffrar sitt och de sinas timliga väl för att fylla sitt
löfte att »följa mannen ända till tiggarstafven». — Wilhelm,
som, ehuru icke blind för egna fel, dock är öfvertygad att
en annan hustru skulle gifvit honom den sedliga kraft han
-r • O
nu saknar; — Lissi, som tror att blindt öfverseende är
hustruns bästa medel att vinna och qvarhålla mannens kärlek;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
