- Project Runeberg -  Tidskrift för hemmet, tillegnad den svenska Qvinnan/Nordens qvinnor / Tjugondefemte årgången. 1883 /
333

(1859-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Men än är skogen så frisk och grön
Och höstens dagar så ljufva,
Och mossan ligger så mjuk och skön
Kring hvarje svällande tufva:
Ej kan du bo under hällens tak,
Ej stänga in dig i trångt gemak
Så länge solen vill skina:
Tids nog då stormarne hvina!

Men elfvadrottningen log och såg
På mjuka tufvorna neder.
»Var lugn, min tärna, var glad i håg.
Er drottning sörjer för eder.»
Så sagdt; hon sträckte sin spira ut
Och se, der marken var kal förut
Stod plötsligt af slott en skara;
De kunde ej bättre vara.

De sköto upp ur den bruna mark,
De ljusa, trygga gemaken;
En marmorpelare, fast och stark,
Bar upp de rundade taken.
Der funnos hvita, der funnos grå
Och purpurröda med stjernor på;
Och snart var trollstaden färdig.
De täcka elfvorna värdig.

Men elfvadrottningen log så gladt
Mot sina häpnande tärnor,
Här må vi dansa i månskensnatt
Inunder blinkande stjernor.
Här må vi hvila i skogens hägn
Tills hösten sänder sitt vilda regn:
Tills björkarnes lockar alla
Mot marken gulnade falla.

Ty än är skogen så frisk och grön,
Och höstens dagar så ljufva,
An ligger mossan så mjuk och skön
Kring hvarje svällande tufva.
Ej må vi bo under hällens tak,
Ej stänga in oss i trångt gemak
Så länge solen vill skina.
Tids nog då stormarne hvina!

Af Iduns lilla qväde: Bäcke,n, anföra vi slutet:

En källa är hans moder. I skogens tysta famn
Hon ligger der så stilla, okänd och utan namn.
Vid hennes sköna stränder har mossa mjukt sig lagt
Och rundt omkring stå ekar och tall och gran på vakt.

Och skogens djur de komma att törsten släcka få
I hennes friska vatten, det klara djupa blå.
Hon bjuder det åt alla och alltid vänlig är
Och derför hafva alla den tysta källan kär.

Tidskr. för hemmet. 25:te årg. 6:te håf t.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 03:02:20 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tfh/1883/0349.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free