- Project Runeberg -  Tidskrift för hemmet, tillegnad den svenska Qvinnan/Nordens qvinnor / Tjugondesjette årgången. 1884 /
14

(1859-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

14

III.

Sparande jemförelserna till sist, återgå vi här till
renäs-sancens män, för att samla några drag af deras äktenskapslära.
Vi finna då först att Vives för ingen del vill tillåta den unga
qvinnan att sjelf bestämma öfver sitt giftermål. Det åligger
ensamt föräldrarna. Hon har endast att bedja Gud om en
god make. Hvad kärleken beträffar, så förklarar Vives att
det vore högst opassande af en qvinna att före äktenskapet
älska en man och visa honom sin tillgifvenhet. »Rätt säger
ordspråket: den som gifter sig af kärlek lefver med sorg».
Något dummare kan man då alls icke tänka sig af en qvinna,
än att med koketteri locka till sig en man emot hans egen
önskan, och dyrt får hon pligta derför.

Vives inpräglar ifrigt vigten af enhet i äktenskapet. Man
och hustru skola helt och hållet uppgå i hvarandra. Der nu
den äktenskapliga kärleken finnes, så behöfves ingen lag; der
den icke finnes, blir hela lifvet en kedja af olycka och elände.
Och dock må aldrig i något fall äktenskapet upplösas.
Bröllopsdagen må icke firas med verldsliga festligheter, utan såsom
dagen före en lång och farlig resa tillbringas under bön och
sjelfbetraktelse.

Både Vives och Erasmus orda vidlyftigt mot lyxen,
dårskapen och det helsovådliga i den tidens förvända
qvinno-drägter, hvilkas beskrifvande lemnar rika bidrag till
kläde-drägtshistorien. Värst fördömlig är grannlåtssjukan hos den
ogifta. »Hustrun må förlåtas, om hon pryder sig för att täckas
mannen. Jungfrun hålle sig till Kristus.» Att behagsjukt söka
uppväcka och nära syndiga begär hos männen är, äfven då
man värjer sig sjelf, synd af värsta slag.

Utseendet är, enligt Vives, i äktenskapet af ringa
betydelse. Blott hustrun icke är allt för illa ful och
gräslig att påse, så må det dä vara hur det vill med mannen.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 03:02:31 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tfh/1884/0017.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free