- Project Runeberg -  Tidskrift för hemmet, tillegnad den svenska Qvinnan/Nordens qvinnor / Tjugondesjette årgången. 1884 /
44

(1859-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

fil

Derför kan man läsa dessa små dikter om och om igen. Man
tycker sig för hvarje gång — i sällskap med hela sin
tanke-verld — flyttad midt ut i den kroppsliga, yttre verlden; man
känner i tankarne fria luften spela kring sig, jordens bekanta
vällukt från ena eller andra årstiden slår oss liksom till mötes
ur dikten. Och detta verkar upplifvande på läsaren, så som
det en gång gjort på diktaren.

Liknande förnimmelser vid läsning hafva vi ju rönt förr,
t. ex. genom Geijers visor, eller andra af våra Härdfria äldre
skaldeverk. Men ingen annan svensk skald har som
Gellerstedt — vid hvarje tillfälle, i så korta ordalag — vetat så
fylligt återgifva naturintrycket och samtidigt äfven den
reflexion det väcker, men likväl dervid så nästan alldeles afsagt
sig hjelpen af de omedelbart för örat lockande och
öfvertalande tillgångar, som språket bjuder. Sådana hjelpmedel
äro t. ex. betydelsefullare rim, afsigtligt förmedlande
öfvergångar från en tonart till en annam qvickt eller ståtligt
användande af diminuendo och crescendo, ritardando och
accelerando m. m. Icke — naturligtvis — så, att denna diktare
försakar rytmens hela målande karakteristik. Se här t. ex.,
hur han har för vana att i rytmen angifva stycke"ts tema:

■»Spaning.

Du snabba tärna,
Jag ville gärna
Till skänks jag finge
Pin hvita vinge.

Jag skulle fara
Längs vattnen klara,
Jag skulle spana
Längs strandens bana ;s — o. s. v.

Eller huru — såsom fallet är i följande visa — rim och
rytm i lika mån åstadkomma detta:

>>De ensamme.

En ensam stackars fogel
Har sina vingar två
Och han har hela jorden.
Och rymden tiil ändå,

Han har den mjuka grenen
Att gunga sig uppå

— — — — — —» o. s. v.,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 03:02:31 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tfh/1884/0047.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free