- Project Runeberg -  Tidskrift för hemmet, tillegnad den svenska Qvinnan/Nordens qvinnor / Tjugondesjette årgången. 1884 /
87

(1859-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

87

romaner, såsom t. ex. de bästa af Walter Scotts m. fl., äga så
stora förtjänster, och dessa af den art, att de måste intaga
särskildt ungdomen, ja, vi beklaga den tid, hvars ungdom ej skulle
fängslas af dem, men vi vilja blott framhålla, att ej lär man
historia af dem, och någon nyttig lektyr ur den synpunkten
kan man ej anse dem vara.

Det finnes ett och annat arbete, i hvilket det historiska
intresset blifvit det herskande och det i en sådan grad, att
det förkväft dikten; ordet historisk roman borde där
utbytas mot kulturhistoriska skildringar. Sådana arbeten sakna
dock med sina romanansatser kulturhistoriens sammanträngda
form och historiska stil. Men de kunna likväl ej väcka
något djupare missnöje vare sig hos ästetikern eller
historikern, ty de dö vanligen en bråddöd, då allmänheten
tycker såsom Voltaire, att alla slag äro bra utom de
tråkiga. —

Se vi på den utveckling, som de historiska romanerna
under detta århundrade undergått, finner man onekligen, att
en alt större enhet mellan de ästetiska och de historiska
fordringarne gör sig gällande, hvilket tvifvels utan har sin
grund i den större fordran på realitet, som inom alla
diktningens områden mer och mer framträder. Walter Scotts
bästa arbeten framstå dock i många fall som de historiska
romanernas klassiska ideal. Tidens böjelse för romantik måste
beröra honom, och det förflutna ser han i ett alt för ideelt
skimmer, men han förstår dock att gifva både tid och lokal bättre

’ D

färg än de fleste af sina efterträdare, han har karaktärer,
som möta oss med full verklighetskraft, och om nu åtskil-

cj ’

liga af hans personligheter synas oss snarare typiska än
verkliga och individuella, månne det ej beror af, att dessa
personligheter under århundradets lopp reproducerats tusen
gånger i dussin arbeten? Och den tid, som läser Zola, bör
ej klaga öfver Walter Scotts långa detaljskildringar, som

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 03:02:31 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tfh/1884/0093.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free