Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
91
Att Sverige med sin lysande historia skulle äga många
författare af historiska romaner är naturligt, dock är det ej
många arbeten, där det historiska och konstnärliga på ett
mera förtjänstfullt sätt sammansmält. Rydbergs arbeten, af
hvilka det främsta dock ej behandlar vårt land, må väl anses
såsom det yppersta i sitt slag i vår litteratur.
Björlins Karl Svenske och Elsa höra till den grupp, där det
historiska, som i dem är vardt vårt varma erkännande, förkväft
det konstnärliga, andra åter såsom Starbäcks,Trolles m. fi. kunna
knapt äga något värde annat än såsom ungdomsläsning. Den
fosterländska andan och, hvad en del af dem angår, äfven
en viss yttre historisk trohet göra dem i detta afseende
lämpliga.
Ett närmare skärskådande af några af de sist utkomna
eller mera kända historiska romancrne skall ytterligare
belysa de åsigter, vi ofvan antydt om denna gren af litteraturen.
Författaren till Aspasia, Robert Flamerling, f. 1830, är en
man med vetenskaplig bildning. Han har en tid varit lärare
vid gymnasium i Triest, men sedan en längre följd af år
tillbaka helt egnat sig åt diktarverksamhet. Stort uppseende
har en del af hans episka diktverk väckt i hans fädernesland,
Österrike. Den fantastiskt yppiga stil, hvarföre de blifvit
berömda, återfinnes i hans stora roman: Aspasia. En präktigare
skildring af ett grekiskt gästabund än hvad här bjudes torde
man leta efter. Däremot slår denna yppiga, färgrika stil mer
än en gång öfver i en svulst och ett ordprål, som är
osmakligt och som ej motväges af’ några framstående förtjänster i
karaktärsteckningen. Vi vilja blott anföra de rader, med hvilka
skildringen af Perikles och Aspasias första möte afslutas, hvilka
rader i sitt slag äro långt ifrån nllenastående: »Så talade
Perikles och tryckte en lågande kyss på Aspasias läppar. Det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
