Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
93
arbetet en verklig grufva; man må äfven skänka författaren
sitt erkännande för den talang, med hvilken han anordnar
teatereffekter. Mer än en gång tvcker man sig läsa en
operatext på prosa, och man blir ej förvånad, när man af Dahns
biografer erfar, att hans föräldrar voro framstående
skådespelare. Men utom nämnda förtjänster tyckes oss ej mycket
godt vara att säga om »En strid om Rom», som dock
upphöjts till skyarne i Tyskland. En stor mängd af dessa gamla
betänkliga romanfel, som man så gärna skulle vilja, att de för
alltid försvunno, återfinnas här. Människor, som länge bott
tillsammans, falla plötsligt, helt omotiveradt på den ideen att för
hvarandra berätta sina förflutna lefnadsöden, på det att läsaren
må blifva underkunnig om dem, underbara sammanträffanden
förekomma oupphörligt, alla kvinnor äro undersköna, och
hjältarnes tapperhet följer ej vanliga naturlagar. Den krossade
spegeln, hvaraf de moderna romanförfattarne lära fått skärfvor,
så att deras bilder blifva mörka, har nog aldrig Felix Dahn
ens hört talas om, ty ehuruväl »En strid om Rom» behandlar
ibland de mörkaste bladen af verldshistorien, gör den dock
ej något sorgligt eller hemskt intryck, och de ljusa, härliga
taflorna äro, om ock ej till antalet de öfvervägande, dock de
som äro bäst tecknade och följaktligen göra det största
intrycket. Där omtalas visserligen mord och blod och strider,
men med undantag af Amalasunthas, den store Teodoriks
dotters fasansfulla död i badbassängen vid Bolsenersjön, torde
ej någon mörk scen vara så väl tecknad, att den lemnar ett
djupare intryck.
Hvad den historiska troheten föröfrigt angår, så må de
kulturhistoriska detaljerna i många fall vara riktiga, men de
historiska händelserna äro behandlade med mycket
godtycke. Bokens hjälte. Cæsarius Cætegus, prefekt af Rom, en
gammal vanlig romanbof, med en klokhet och ärelystnad
utan gränser och följd af en mirakulös lycka, som går så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
