Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
119
Tio år senare, en söndag förliden vinter kom jag mot
min vilja att ined en viin, som var nyfiken, bevista en
sammankomst af den sä kallade frälsningsarmen på
Ladugårds-landsteatern. — — — — — —- — — — —
Vi lyckades komma in en sidoväg genom schweizeriet,
så vi sluppo åtminstone att knuffas och trängas der nere vid
ingången. Salen var full af folk, karlar och qvinnor om
hvarandra, och nästan alla af den obildade klassen. Det var
mycket varmt här inne och en mer än vanligt förskämd
teaterluft; jag höll näsduken för munnen och sökte med en
undergifvct frågande blick min vän. Men hon bevärdigade
mig ej med något deltagande, hon drog mig blott med sig
fram till midten af salen, der hon genom den tillmötesgående
artigheten af ett par åkare eller gesäller eller hvad det var
för personer, lyckades skaffa oss platser.
Emellertid hade armén redan börjat sina upptåg inne
på scenen, der den hade sin samlingsplats. Der uppträdde
nu qvinnor och män, den ena efter den andra för att aflägga
sina vittnesbörd, allt under det de himlade sig och
gestikulerade. Vid hvarje tals slut utsände de böner till
församlingen att komma dit fram och bigta sina synder och sorger,
och märkvärdigt nog var det flere som lvdde denna
uppmaning. Omkring trettio personer samlades så småningom
kring rampen, på scenen uppstämdes en skrällande kattmusik,
och under detta ackompagnemang utfördes bigten.
Medan bigten varade, gick en engelsk yngling, som äfven
hade aflagt sitt vittnesbörd, omkring i salen för att värfva
nya medlemmar. Han hade mycket nonchalanta fasoner,
stack händerna i fickorna och liknade så frappant en ung,
förhoppningsfull kypare, att man omöjligt kunde underlåta
att tänka, att han alldeles misstagit sig om sin kallelse.
Emellertid visade han mycket nit, i synnerhet vis à vis en
ung, vacker tjenstflicka, för hvars själs frälsning han tycktes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
