- Project Runeberg -  Tidskrift för hemmet, tillegnad den svenska Qvinnan/Nordens qvinnor / Tjugondesjette årgången. 1884 /
121

(1859-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

121

ögonen slötos till hälften, det kom någonting saligt rusigt
uti dem, bröstet flämtade och de osammanhängande,
meningslösa orden strömmade hejdlöst från hennes läppar. Hennes
bön var egentligen ingenting annat än en lidelsefull åkallan
till Frälsaren, ett långt trånande rop efter hans kärlek,som skulle
mätta hennes och hela verldens af törst försmäktande själar.

Nu kände jag igen henne. Jag hade en gång förr, en
vacker månskeusnatt hört samma passionerade, af en sinlig
glöd genomandade utgjutelse, jag hade en gång förr sett
denna lilla gestalt, het och pickande som en sjuk fogel, allt
var så fullkomligt likt som då, ända till darrningen kring
läpparne och de teatraliskt utsträckta armarne. Och jag är
fullkomligt öfvertygad om, att hon i detta ögonblick lika
mycket spelade Julia som profetissa, att jordens och himlens
kärlek i ett förfärligt virrvarr tumlade om i hennes själ
och att hon lika väl skulle varit färdig att bedyra en jordisk
man sin kärlek, som hon nu högt och brinnande egnade den
åt Frälsaren.

Hur besynnerligt! En lidelsefull qvinna, som dränker
sin försmådda kärleksglöd i religiöst svärmeri! Och här sutto
flere hundra personer, som tjöto och suckade och kände sig
uppbyggda deraf! — — — — — — — — —

Då hon slutade, uppmanade hon församlingen att, om
dèt ännu fans någon som ville bigta sig, komma fram till
henne. Den vilda glöden i hennes bön hade imponerat på
folket, det var flera som kommo fram, skrålet på scenen
uppstämdes å nyo och bikten började. Jag kunde
naturligtvis icke höra ett ord af hvad som sades, men jag såg hur
hon lutade sig öfver den biktande, hviskade i hans öron,
grep hans händer och tryckte dem mot sitt bröst.

Efter bikten kom hon ned i salen och gick omkring
bland åhörarne och talade med dem. Hon föreföll mig
ytterligt motbjudande; hon trängde sig alltid nära till menniskorna,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 03:02:31 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tfh/1884/0127.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free