Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hvi syntes eljes yngre du än andra,
Som hafva hunnit samma ålders mått?
Har kanske du utaf Idunas äpple,
Som evig ungdom skänker, smaka fått?
Om icke så, fins kanske något annat,
Som kan bevara lifvets korta vår
Och längre hålla ungdoms-bloinsteru friska,
An hvad man vanligtvis dem skåda får? —
Jag minnes några ord, som engång yttrats
Utaf en ande hög ocli djup som f;i,
Af ett bland renaissancens jette-snillen,
Af florentinare Michelangiolo.
När härligt han sin »Pieta» fulländat
Med Frälsarn och Marias sköna bild,
Det någon var, som fann, att moderns ålder
För litet framstod ifrån sonens skild.
Men konstnär’n sade: »Har du aldrig funnit,
Att lifvets vår af kyskhet hålles qvar?
Förstår du ej, att hon, den kyska, rena,
En evig ungdom på sitt änne bar?»
Hans ord mig gifvit svaret pä min fråga,
Nu kan jag säga, hvi du svns så ung:
Det är ej derför blott, att lifvets börda
Ej ännu pii din skuldra hvilar tung.
Det är ock derför, att du trår mot ljuset
Och vill dig hålla ifrån synden ren;
Just derför, att du är sa oförderfvad,
Att ibland tusen fins som du blott en!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
