Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
147
ej bära en enda perla, ty perlor betyda tårar, säger allmogen.
Brudbuketten fästes midt på bröstet, och om lifvet slöt sig
ett bredt, mångfärgadt sidenskärp, hvars ändar nästan nådde
golfvet. Detta skärp hade sin egen historia, ty det hade sett
många festligheter vid Gustaf 3:djes hof: riksrådinnan, som
då bar det, hade gifvet det åt sin kammarjungfru, och af henne,
nu inspektorsfru i granskapet, hade vi lånat det.
Ändtligen sutto alla i vagnarne, bruden och min mor i
den första med »pellpigorna» baklänges, samt derefter alla de
andra brudpigorna i en lång bondvagn med tre säten och
körsvennen framför på en tom ankare; de hade hvar och en i
ena handen psalmboken, inlindad i en »silkesnäsduk», och i
den andra en »bomullsnäsduk» eller kattunshalsduk till skydd
för hufvud och hals i händelse af kyla, — men att på samma
gång också skydda toiletten för hvarje rubbning, det
förorsakade mycket bryderi. Sist kommo vagnarna med tbrudsätorna»,
— de, som klädt bruden, — samt en del gäster. Hela tåget
företräddes af brudriddarne, tvenne ståtliga bonddrängar, Anders
i Barksäter och Erker »med lilla mun», på ystra hästar och
med blombuketter i knapphålen samt en ringblomma i den
med ett brandgult band omknutna hatten.
An vid sidan af brudvagnen, än före och än efter redo
spelmännen, en skräddare och en mjölnare, i dagligt tal kallade
»Äbacken» och »Ytterkärr’n,» efter sina hemvist. De hade utan
tvifvel den drygaste lotten af dagens tunga och hetta, ty de
måste nästan oafbrutet under hela vägen sköta fiolen och
stråken, utan att ha ens en hand ledig att hålla tygeln med. Vid
hvaije stuga, hvarje gård, som bröllopståget passerade på vägen,
syntes i dörr och fönster nyfikna hufvuden, från det knapt
hårbevuxna till det silfvergrå.
Man hade hunnit ungefär halfvägs, då vid slutet af en
utförsbacke vagnarna togo ett häftigt skutt öfver en söndrig
brotrumma på vägen. Alla brudpigorna skreko till af förfäran
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
