- Project Runeberg -  Tidskrift för hemmet, tillegnad den svenska Qvinnan/Nordens qvinnor / Tjugondesjette årgången. 1884 /
150

(1859-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

150

Några af de förnämsta gästerna liade förut tittat in i köket
för att aflemna »förningen», — bestående af en stor smörtårta,
en korg äpplen, en väldig ostkaka eller dylikt, — till »]cokmor*,
som just hade som mest brådtom med att steka fläsktärningarna
till soppan och reda af kålen, hvilken äfven förut smakats
och afgillats af bruden. I brådskan fans ej något fat till hands
för att mottaga de rikliga håfvorna, — men den aldrig
rådlösa gumman tog ett med upprågade fläsktärningar, afstjelpte
dessa på det gråa ylletäcket på sängen och räckte sedan de
ankommande det tomma fatet. Fläsktärningarne förpassades
från sängen direkt i soppan. Skinkan stod rykande på ett stort
tennfat, korfven låg brunstekt på ett annat, och bruna bönorna
samt den färska fisken väntade äfven på att blifva inburna på
bröllopsbordet. I grötgrytan, som ännu stod på elden, rörde
gamla moster Maja-Stina oförtrutet med en lång slef och
lemnade den ej ens, när »brudstassen» stannade utanför dörren.
Man kunde bli mätt af blotta matoset, men det skulle ansetts
som en oförlåtlig ohöflighet och högfärd att icke åtminstone
smaka på hvarje rätt. — Då brudens far kom in i
bröllopsstugan med tallrikarne för att sätta dem på bordet, räckte han
en i sender åt sin hustru, som torkade den på nederkanten
af sin randiga yllekjol och sedan räckte den åt den närmast
sittande brudpigan, som åter torkade den på sin svettiga
näsduk, hvarefter den gick ur hand i hand till alla de andra
brudpigorna för att torkas på samma sätt, så att nog blefvo de
tallrikarne torkade! De af gästerna, som sutto nära bruden,
egde, då de ej orkade förtära mer af rätterna, den utvägen
att smuggla återstoden på den s. k. »brudtalriken», — en tom
tallrik, stäld bredvid brudens, för att hon derpå skulle aflägga
något af hvarje rätt. Den skänktes sedan till den, som skötte
diskningen i köket, och som vanligen var någon fattig gumma
af slägten eller ur socknen, och den räckte till matförråd åt
henne i flera dagar efter hemkomsten. Bordet var fullsatt,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 03:02:31 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tfh/1884/0159.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free