Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
186
hon nått mannaålderns fulla mognad, bör något så när hafva
O 7 O
klart för sig, hvad hon med sin diktan och traktan i lifvet
egentligen och innerst vill, så bör det ej häller vara någon
omöjlighet att, då ett århundrade nått ej blott sin höjdpunkt,
utan äfven kommit så långt, att »skuggorna börja blifva långa»,
något så när afgöra, hvilken den tanke är, som inom detsamma
spelar hufvudrollen. Har man häri något så när lyckats, så
står blott frestelsen åter att identifiera sin tids uppgift med
mänsklighetens i det hela, att underskatta värdet af förfädrens
gäruing eller tro att en kommande tid blott har att gå rakt
framåt i den riktning, man själf inslagit, glömmande att den
har andra värf att fylla, och att man själf, om man än i det
hela går framåt närmare målet, likväl alltid i någon mån går
en väg, som om den fortsattes, skulle leda på sidan om detta.
Mänskligheten vandrar ej en rak väg, utan en väg, som slingrar
sig i mer eller mindre tvära böjningar. Hvarje tid har sina
förtjänster och sina fel i jämförelse så väl med föregående
som efterföljande tider.
Mer än ett svar skulle onekligen med ett visst
berättigande kunna gifvas på den frågan, hvad som företrädesvis
kännetecknar det 19:de århundradets andliga och materiella
arbete. Att det 18:de företrädesvis lefde pä begreppen allmän
humanitet och upplysning, är så allmänt erkändt, att hela
seklet, eller åtminstone dess senare hälft, i häfden fått sitt
namn efter ett af dessa. Men hvad arftagerskan angår, så tro
vi oss ej för mycket taga fel, om vi beteckna henne såsom
utvecklingens tidehvarf. De storartade uppfinningar, hon skänkt
mänskligheten, den rastlösa, nästan feberaktiga sträfvan, som
går igenom tiden, dennas praktiska och för att begagna hennes
eget älsklingsuttryck »opportunistiska’ kynne, dess benägenhet
att reformera, ordna och framför allt metodiskt inrätta alla
mänskliga förhållandeu i enlighet med dessas egen natur —
allt detta bekräftar vår åsigt i denna punkt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
