Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
199
former af lif — låt vara med partiella återgångar i vissa fall
— och huru kommer det sig att, när vi en gång kommit fram
till det mänskliga lifvet, detta gestaltar sig till ett allt mer
personligt lif? Att det gör detta är både obestridigt och, om
än med andra termer, erkändt både af Spencer och icke minst
af förf. till ifrågavarande bok.
Ett nära till hands liggande svar på denna fråga vore nu
visserligen det, att det är det högre, eller i detta fall särskilt
det personliga lifvet, som äger karaktären af sammanhang och
utpräglad formrikedom. Hvad man än må tänka om detta
svar, säkert är, att det ej är gifvet, och att det, så länge
evolu-tionisterna fatta sin ställning såsom de f. n. göra, egentligen
icke kan gifvas. Tänker man nämligen ut, hvad som skulle
ligga i detta svar, så visar sig detta vara, att lif och
persou-ligt lif är det, hvartill en utveckling egentligen syftar, att de
följaktligen ock utgöra denna utvecklings innerst drifvande kraft
och diirmed själfva kärnan i all tillvaro. Men detta är något,
som helt och hållet ligger utom de synpunkter, från hvilka
teoriernas nuvarande målsmän betrakta natur och människolif.
Skulle man en dag lära sig att förbinda dessa synpunkter med
det sanna i utvecklingsläran, så vore ett steg taget hän emot en
försoning af den strid, som upprör vårt tidehvarfs andliga ocean.
Att så icke skett, och att den nämda frågan följaktligen
står obesvarad, kan emellertid ej gifva berättigad anledning
till något klander emot evolutionsteorierna såsom sådana. De
lämna ej en uttömmande förklaring af världsutvecklingen —
naturens såväl som människans — utan behöfva kompletteras
genom framhållandet af andra synpunkter. Men att härföre
klandra dem, därtill kan man vara befogad, först då de
uppträda med anspråk på att hafva lämnat en sådan förklaring
Har förf. för sin del gjort detta?
Förf. har framför flera meningsfränder den förtjänsten att
hålla sig fjärran från alla, mer eller mindre omotiverade, ofta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
