- Project Runeberg -  Tidskrift för hemmet, tillegnad den svenska Qvinnan/Nordens qvinnor / Tjugondesjette årgången. 1884 /
282

(1859-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

•282

man må ej i all evighet stappla på elementerna, man må gå
längre. Då skärper sedligheten sina kraf jemväl på honom.

De tider äro ej aflägsna, då det allmänt ansågs såsom
ett bevis på godhet och »fördomsfrihet» hos ungmön om hon
tog det lätt med sin fästmans ungdomsförvillelse. De ligga
knappt en generation bakom oss dessa tider, och deras anda
går ännu igen i vida kretsar, som vist ej vilja betraktas
såsom slappa i sedligt afseende. Men ett annat åskådningssätt
har börjat göra sig gällande, och författaren af »En handske»
tillkommer äran att kraftigare än de fleste hafva gifvit det
ett uttryck i literaturen.

Styckets hjeltinna, Svava bryter med sin fästman
derföre att hon fått kännedom om åtskilliga sidor af hans
föregåenden, dem hon, af naturen särdeles lättrogen i fråga om
manlig dygd — det är ej första gången hon gjort sig
skyldig till ett dylikt misstag och snart finner hon att hennes
egen fader ej är typen för en trogen äkta man — förut ej
anat. Döf för alla öfvertalningar kan hon först genom en
uppriktig ånger hos fästmannen, hvars intryck till en del
förstärkas genom en öfverilning, hvartill hon sjelf gör sig saker,
förmås, väl ej att för det närvarande återknyta förbindelsen,
men dock gifva honom hopp för en aflägsen framtid, om han
verkligen gör bot och bättring.

Kan då, frågar tnan, Svava verkligen hafva anledning att
handla som lion gör, att bryta sin förlofning? Hon har det,
så synes det oss, och en hvar dome i denna granlaga sak
efter sitt eget sedliga medvetande — hon har det under de
förutsättningar, från hvilka hon utgår och på den ståndpunkt,
der hon står. Och denna ståndpunkt är högre än om hon
varit nog »fördomsfri» att med likgiltighet, kanske med
förstucket välbehag betrakta sin fästmans ungdomsförvillelser.
Hon har både rätt och pligt att fordra mycket af honom och
att aldrig glömma att strängt särskilja rätt och orätt — för-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 03:02:31 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tfh/1884/0297.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free