Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•317
få- skiljsmessa, när hustrun är honom otrogen, men hon
endast då, när mannen bor med sin älskarinna i hustruns hem.
Det var den franske, protestantiske teologen, E. de Pressensé,
som genom sitt energiska ingripande räddade do franska
lagstiftarne från att begå i denna punkt en upprörande orättvisa.
Förgäfves framstälde man, att likställighet i detta fall skulle
framkalla alt för många skiljsmessor, att mannen ej kan i
sedligt afseende likställas med kvinnan, känslan för moralisk
rättvisa segrade likväl, och den för kvinnan kränkande
paragrafen ströks, hvilken för öfrigt åter finnes i »le code
Napoleon» för den art af skiljsmessa, som denna lag medgifver.
Lagen om skiljsmessa framkallade helt olika känslor hos
olika delar af den franska befolkningen. Den, som skrifver
dessa rader, var just i Frankrike, då denna lag antogs, och
hon hörde då de mest motsatta yttranden. Många skakade,
på hufvudet åt denna nya lag och ansågo den lämplig i
andra land, men ej i Frankrike, där giftermålen ingås’ utan
tycke, och ombytligheten är en nationalsynd; andra åter
gladde sig innerligt åt den nya reformen. Jag hörde mer
än en person yttra, att nu törs man gifta sig, och en
framstående kvinna af det mera avancerade partiet ansåg, att nu
behöfdes inga vidare förbättringar i sedligt afseende, nu
O o O 1
gjorde det ej någonting, att äktenskapen ingås utan tycke,
ty »nous avons heureusement le divorce.»
Inför sådana yttranden blir äfven den, som anser den
nya lagen vara god och nyttig, tveksam, och man läser nu
med mera eftertanke om igen de uppsatser mot skiljsmessa,
som skrifvits i Frankrike vid olika tillfällen och som alla rödja
en uppfattning af det sedliga och af äktenskapet, som är för vårt
protestantiska och nordiska uppfattningssätt i hög grad
främmande.
Frågan om »la recherche de la patcrnité» söker ännu sin
lösning. Själfva detgrannlaga ämnet förbjuder, att frågan om oäkta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
