Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gruvdrift gemensamt av ingenjör Gustaf Bring och disponent Hj. Eriksson - Brikettering och sintring
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
64 GUSTAF BRING OCH HJALMAR ERIKSSON
oxiderades till järnoxid. Den ursprungliga ugnen var. 46.5 m - lån S> 2-3 m-
hög och 1 86 m. bred. Sedermera hava ugnar konstruerats av 70 till 100
m-s längd med en kapcitet av 70 till 90 ton färdiga briketter pr dygn. A.
Ramen har gjort en del förbättringar å ugnskonstruktionen under senare ar.
Vad sintringen beträffar torde den första metod, som kommit till mera
allmän användning i stort, varit Huntington - Heberleins förfarande for
sintring och samtidigt röstning av blymalmer. Sligen uppblandas med kalk
och småkol samt chargeras i trattformade kärl försedda med rost.^Kolen
antändas, en luftström pressas genom massan, och genom den alstrade
hettan rostas sligen under samtidig sintring till porösa massor eller klumpar.
Processen är även användbar för sliger, som ej hålla svavel, och ar kol-
åtgången då 8—15 % av sligens vikt.
En annan process är Dwight-Lloyd processen. Den skiljer sig frän den
föregående däri, att ett flertal sintringskärl äro förbundna med varandra
genom kättingar till ett ändlöst "band", som sakta f ramföres av maskinkraft.
Vidare skiljer den sig däri att luften suges genom godset 1 pannorna. Å ett
visst ställe finnes nämligen en suglåda anbragt, och då pannorna passera
denna antändas kolen med en oljebrännare. Luft suges genom massan,
kolen förbrännas, ooh sligen sintrar tillsammans. I Amerika har denna me-
tod fått stor användning. Det uppgives att omkring 4 millioner ton ärligen
där sintras på detta sätt. Däremot har den veterligen ej kommit till använd-
ning i Sverige. Av stor betydelse för svenska förhållanden har däremot
Greenawalts närbesläktade metod blivit.
Greenawalts metod skiljer sig från den föregående kontinuerligt arbe-
tande metoden egentligen endast däri, att sintringen sker icke kontinuerligt
i runda eller rektangulära, med rost försedda pannor. Pannorna chargeras
med en blandning av exempelvis järnmalmsslig och 6 ä 8 % kol- eller kol-
stybb. Massan tändes med en olje- eller gasbrännare, luft suges igenom, och
efter ett par timmar är sligen hopsintrad, då pannan tippas och tömmes samt
sedermera chargeras på nytt. En del förbättringar vid processen hava ut-
förts av Eriksson vid Kantorp, särskilt därigenom att oljebrännaren gjorts
överflödig.
Ett annat sintringsförfarande är den s. k. agglomerenngen 1 rullugn.
Härför användas vanliga, roterande ugnar lika dem, som komma till an-
vändning i cementindustrien. Ugnsröret är 1,6 till 3,0 m. i diameter, 30 till
60 m. långt och invändigt fodrat med eldfast tegel. Eldningen sker van-
ligen med kolpulver, och temperaturen är 1200–1400 . Ugnen roterar van-
ligen 1 varv pr minut, och avverkningsförmågan är 80—150 ton pr 24 tim-
mar. Kolåtgången ställer sig vid dessa ugnar något högre än vid sintrings-
pannor eller i 10 till 12 %. En del svårigheter hava yppat sig därigenom att
massan vill sintra fast vid ugnsväggarna. Detta har man sökt avhjälpa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
