- Project Runeberg -  Tekniska föreningen i Örebro 1875-1925 : Minnesskrift /
75

(1925) [MARC] [MARC] - Tema: Närke
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Järnhanteringen av överingenjör Harald Almqvist - Smidesjärns- och ståltillverkningen - Järnets smidning och valsning

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

JÄRNHANTERINGS N 75
Produktionen av degelstål nådde sitt maximum år 191 5 med 3400 ton,
men uppgår f. n. endast till c:a 1.000 ton pr år.
Elektr o ståltillverkning en började i Sverige omkring sekelskiftet, då
Kjellin uppfann sin induktionsugn. Den första ugnen av detta slag anlades
vid Gysinge. Denna ugnstyp, ävensom Pricks modifikation av densamma,
har emellertid ej vunnit någon allmän spridning, fastmer ha ljusbågsugnar
av Grönwalls, Heroults, Rennerfelis m. fl. system anlagts. Mindre elektro-
rjgnar användas rätt ofta i stålgjuterier samt för tillverkning av specialstål.
Trots att elektrostålugnar lämpa sig synnerligen väl för våra förhållanden,
på grund av vår tillgång till elektrisk energi för rimligt pris, ha de egendom-
ligt nog ej fått allmännare insteg i de svenska järnverken. Nuvarande års-
produktionen av elektrostål och -järn torde uppgå till 25.000 ton. Den
största elektrostålugnen i Sverige och för övrigt en av de största i Europa
är den å fig. 7 visade 20-tons ugnen i Domnarfvet. Den tillverkar götjärn
för valsningsändamål och uppnår en dygnsproduktion av c :a 60 ton.
Ferr olegeringar, vilka som namnet antyder, bestå av en legering mellan
järn och en eller flera andra metaller, framställas numera nästan uteslu-
tande i elektrisk ugn. De användas som tillsatsmedel vid vanlig järnfram-
ställning eller vid tillverkning av specialstål. De i Sverige vanligast fram-
ställda ferrolegeringarna äro kiseljärn, kiselmanganjärn, manganjärn,
kromjärn, kiselmangan- aluminium järn och kiselaluminiumjärn. År 1904 på-
börjades tillverkningen av kiseljärn, som under världskriget nådde en rätt
hög siffra med sitt maximum 1917 av 19.240 ton. Numera torde årstillverk-
ningen härav ha sjunkit till ungefär fjärdedelen. Tillverkningen av de
övriga ferrolegeringarna torde knappast ha utsikter att nämnvärt utveck-
las, då råmaterialierna härför mestadels måste importeras. Tillverknings-
kostnaden influeras avsevärt av priset på den elektriska kraften.
JÄRNETS SMIDNING OCH VALSNING
t* rån bearbetningens synpunkt uppdelas järnbruksprodukterna i smidda
och valsade effekter. Omkring år 1875 smiddes det framställda välljärnet
under vattenhammare till stångjärn, finjärn och spik m. m. De få befint-
liga ånghamrarna användes för grövre manufaktursmiden, såsom kanon-
ämnen, axlar och maskinsmiden. Några få vattenhjuldrivna valsverk fun-
nos, men voro av enklaste slag och användes till utvalsning av råskenor
i lancashire- och vallonsmedjor samt något stång- och fin järn.
Valsverkens utveckling faller således helt och hållet inom föreliggande
50-årsperiod. Genom införandet av vattenturbiner ernådde man möjlighet
till kraftigare drivmotorer med större varvantal och exakt hastighet. Hand

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 03:03:08 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tforebro/0075.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free