Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Rälsskarvproblemet av ingenjör Emil Forsberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RÄLSSKARV PROBLEMET
125
rj, -ir — -
— 1
®
Q
— -1
— ^
/^Y//^\
/Mim
t_=J^i — dB
. Q–––
^4v — __ — LuUJ
— i
f .. . . U-_-ii4––– ——-=_-_-. ,-_-_-iLU–
^S=^=^^I1jz^^^^
G
=åå
r n _______
Fig. 8. Arboréns rälsskarv
skarv och vanlig skarv en hel
del jämförande försök, vilka
gåvo förhoppningar om kil-
skarvens överlägsenhet. Er-
farenheterna från senare
gjorda inbyggnader av dy-
lika skarvar i spår med lätt
trafik hava också bekräftat
kil skarvens goda egenskaper.
Ryktesvis har dock för-
sports, att konstruktionen,
som under senare år inlagts
i spår med tung och intensiv trafik, icke skulle utfallit till full belåtenhet.
Det torde därför vara för tidigt att yttra sig om, huruvida idén ur teknisk
synpunkt är något att bygga på, och sedan kommer naturligtvis frågan, om
ekonomiska förutsättningar finnas för ett införande av skarven i större
utsträckning.
Bland förslag till specialskarvar, som under senaste åren provats här
i Sverige, kan framhållas en av kapten O. Arborén år 19 14 uppfunnen
modifikation av bladskarv, bild 8, som huvudsakligen skiljer sig från tidi-
gare utförda därigenom, att den parallella förbladningen gjorts kortare,
och att övergången från halv till hel huvudbredd sker mjukare medelst
stora hålkälsradier. Ä en c:a 200 meter lång bansträcka, strax söder om
Älvsjö, inlades i november 19 14 nya räler med ändarna bearbetade enligt
Arboréns princip. Under de första försöksåren syntes skarvarna fylla alla
rimliga anspråk beträffande såväl materialslitning som tyst och jämn gång
hos fordonshjulen. Efter ett par år började emellertid betydande utpress-
ningar av godset uppstå i förbladningen mellan de båda rälshalvorna, sam-
tidigt som hela farbanan över skarven utsattes för en hastig slitning och
utplattning, alltsammans företeelser, som äro karakteristiska för alla blad-
skarvar. I november 1924, då rälerna måste utbytas mot nya med vänlig-
skarv, uppmättes den maximala slitningen i skarvarna till 3,5 m/m, under
det att slitningen inne på rälerna endast uppgick till 1 — 2 m/m. Såsom
jämförelse kan nämnas, att intill provsträckan varande räler legat i spår
i 25 år, under det att de med Arboréns skarvar varit spårdugliga endast
i 10 år. Vid utbytet visade det sig, att av de 72 rälsändar, som bearbetats för
Arboréns skarv, icke mindre än 70 hade bräckor i hålkälen mellan rälslivet
och huvudet. Å 4 räler. voro dessa bräckor ända upp till 70 m/m långa. Ett
fåtal räler hade dessutom bräckor mellan liv och fot.
Redan i början av 1900-talet voro de flesta och nu torde alla spårteknici
vara övertygade om, att rälsskarvproblemet icke kan lösas med några
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
