Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Rälsskarvproblemet av ingenjör Emil Forsberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RÄLSSKARV PROBLEMET
133
Antages slutligen, att kostnaderna för rälstillbehör samt för arbetet med
ny inläggning resp. vändning av rälerna äro lika i båda fallen, vilket torde
vara till förmån för den tudelade, så skulle ett eventuellt införande av denna
i t. ex. 5.000 km. av statens järnvägars huvudspår medföra en kapitaliserad
merutgift av i runt tal 156 millioner kronor under en 40-årsperiod. Av
förestående framgår att förslaget, även vid en välvillig granskning, icke
synes fylla ens de enklaste fordringarna för en god spåröverbyggnad, myc-
ket mindre utgöra en lösning av hela rälsskarvproblemet.
Tyvärr kan detsamma sägas om de allra flesta försök till lösningar av
rälsskarvproblemet, vara hundratals exempel kunde framdragas. Det torde
här vara nog med att endast erinra om tvenne år 1923 framställda svenska
förslag i antydd riktning, nämligen dels att i nuvarande järnvägsspår inlägga
ytterligare två rälssträngar samt att ersätta de tvåhjuliga fordonsaxlarna
med fyrhjuliga, och dels att med bibehållande av den vanliga spåröver-
byggnaden förse fordonshjulen med massiva gummiringar för att på
sä sätt borttaga skarvstötarna. Det torde vara svårt att avgöra, vilken av
dessa båda uppfinnare, som lyckats bäst i att helt bortse från de mest
elementära betingelser, som äro nödvändiga att beakta, då det gäller järn-
vägsdrift i allmänhet och rälsskarvar i synnerhet.
Det skulle knappast falla någon icke-tekniker in att söka lösa svårare
uppgifter på andra järnvägstekniska områden, t. ex. beträffande lokomotiv
och broar. För lösningen av den vida svårare rälsskarvfrågan anse sig
däremot alla fullt kompetenta. Utan överdrift torde det också kunna sägas,
att av de tusen och åter tusen försök till lösningar av rälsskarvproblemet,
som årligen kräva mycken tid och mycket pengar, de allra flesta utföras
av lekmän för lekmän.
Stockholm i december 1924.
EMIL FORSBERG
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
