Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Telefoni och telegrafi av telegrafingenjör Helge Gustafsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
154 HELGE GUSTAFSON
denna placeras på rätt plats på bilden. Återvandlingen från ström till ljus
tillgår principiellt så, att strömimpulserna från avsändningsstationen inledas
till en o scillograf slinga, vars spegel gör utslag proportionellt mot ström-
styrkan. Denna spegel kastar en konstant ljusstråle helt eller delvis be-
roende på utslaget genom ett hål, sålunda förorsakande, att en större eller
mindre ljusmängd kommer att passera genom hålet.
Upp till närvarande tid ha de flesta förbättringar på den trådlösa av-
sändningsstationen hänsyftat till användning av allt större effekt i sändaren,
detta för att under alla atmosfäriska förhållanden dag och natt säkerställa
förbindelsernas upprätthållande. På grund härav är också numera drift-
säkerheten hos de trådlösa telegrafförbindelserna jämförbar med den hos
kabelförbindelserna. Utvecklingen på det radiotekniska området har dock
på senare tiden tagit en ny riktning, i det att uppmärksamheten riktats på
de korta vågorna på omkring ioo meter och därunder.
Korta vågor användes redan av Hertz vid hans klassiska experiment,
och även Marconis tidigare försök skedde med korta vågor, ehuru utveck-
lingen sedermera tog den riktning, som ledde till de nuvarande storstatio-
nerna med långa vågor och stora energimängder.
Försöken med korta vågor återupptogos under kriget och pågå fort-
farande. Dessa vågor, som tidigare antogos ha en stor dämpning i atmo-
sfären och därför ansetts olämpliga för långdi stanskommunikation, visade
sig särskilt under natten ha en oerhörd räckvidd, långt större än någon ti-
digare förmodat. Den största fördelen med de korta vågorna är emellertid,
att de kunna koncentreras i en riktning med tillhjälp av reflektorer av
praktiskt utförbara dimensioner. Reflektorerna bestå av ett antal metalltrå-
dar, upphängda vertikalt som generatriser i en parabolisk cylinder och med
antennen i fokallinjen. En metallplåt böjd till samma form är även an-
vändbar. Medelst den sålunda bildade reflektorn kunna de från antennen
utstrålade vågorna koncentreras i en viss riktning, på samma sätt som en
parabolisk spegel återkastar ljusvågorna. På grund av att all energi vid
"strålsystemet" koncentreras i den riktning, där mottagningsstationen är
belägen, blir signalstyrkan vid viss effekt mångdubbelt större än vid de
vanliga systemen, där antennen utstrålar energi åt alla håll. Om även mot-
tagningsstationen förses med lämpligt avpassad och placerad reflektor, som
infångar de inkommande vågorna, ökas signalstyrkan ytterligare i betydande
grad, och genom användning av reflektor både vid sändare och mottagare
kan energien nedbringas till en bråkdel av vad den eljest behövde vara för
ernående av samma signalstyrka.
Vid en kryssning i Atlanten våren 1924 utförde Marconi en rad försök
med korta vågor, och den 30 maj 1924 överfördes för första gången i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
