Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Skoindustrien av ingenjör Erik Halldin - Historik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SKOINDUSTRI
175
tvivel voro djurhudar det enda
material, som stod den äldre sten-
ålderns folkslag till förfogande
vid deras försök att åstadkomma
någonting i beklädnadsväg. Bland
de fyra typer stenverktyg nean-
derthalmänniskan (150,000 år)
enligt Hauser använde, betecknas
en som skinnskrapa. Men då den
råa djurhuden icke är hållbar, har
neanderthalaren sannolikt för-
stått att garva den. Förmodligen
har detta förfarande bestått i ren-
EAPYRiiS.
Fig. 32. Fornegyfitiska sandaler
skrapning av köttsidan och efterföljande inarbetning av djurfett, alltså
särnskgarvning.
Även från senare förhistoriska folk, t. ex. kromagnarderna (25000 år), fin-
nas minnesmärken om läderberedning, nämligen utom skinnskrapor ävenben-
nälar. Skinnplaggen sammansyddes troligen med djursenor eller skinnremsor.
De äldsta historiska uppgifterna om skomakeri härröra från väggmålnin-
gar och gravfynd i de fornegyptiska ruinstäderna. Av dessa fynd framgår, att
egypterna redan omkr. 2500 år f . Kr. använde sandaler, fast av enklaste slag,
jämte andra klädesplagg av läder, samt verkliga skor, dock utan klack, från
1500 år f . Kr. Skomakeriyrket hade gott anseende, vilket får tillskrivas dess
samhörighet med garvningskonsten. Väggmålningarna från 1500 f. Kr. visa
det märkliga förhållandet, att skomakarens utrustning redan då omfattade
alla de verktyg och hjälpmedel, som ännu på 1800-talet användes i hand-
skomakeriet. Gravfynden av läderarbeten visa därtill ett alltigenom full-
gott läder, varför det kan sägas, att skomakeriyrket under en tidsrymd av
mer än 3000 år icke uppvisat några andra framsteg än vad skodonstypernas
utveckling innebär. Egypternas lädersandaler, liksom fotbeklädnaden hos de
varma ländernas folk över huvud taget, äro skodon av enklast möjliga slag.
Ett: läderstycke, som passar till fotsulan, och två remmar, som löpa genom
tre hål i läderstycket och fästas omkring fotleden, utgör hela skodonet. Läd-
ret fick redan tidigt konkurrenter bland andra material, såsom tågvirke,
linne och papyrus, varav både sandaler och verkliga skor, men utan klack,
tillverkades. De senare skilja sig från sandalerna däruti, att de äro för-
sedda med ovanläder och bakkappa, vilka omsluta foten och göra bindslen
överflödiga. Utvecklingen från sandal till sko har sannolikt gått över flä-
tade sandaler, försedda med en upphöjd kant runtom, och vilka tack vare
materialets natur kunnat göras i ett stycke. Vid efterbildning i läder av
sådana skodon blev det nödvändigt sammansy två eller flera noggrant for-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
