- Project Runeberg -  Tekniska föreningen i Örebro 1875-1925 : Minnesskrift /
208

(1925) [MARC] [MARC] - Tema: Närke
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lokala transportanordningar av ingenjör Harald Larsson - Anordningar för horisontaltransport

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

208 HARALD LARSSON
den andra 65 — 70 km. Dessutom lär en på 135 kilometers längd vara be-
slutad att byggas i samma stat.
I sin enklaste form voro linbanor kända för flera hundra år sedan, men
den typ som nu slagit igenom framkom först i början på 1870-talet. Det
var tyskarna som då byggde en två km. lång linbana vid Metz för trans-
port av byggnadsmaterial till fästningsverken. Detta system kallas därför
det tyska och kännetecknas av, att en fast lina uppbär vagnarna och en
särskild, klenare lina tjänstgör som draglina. Faktum är dock att en sådan
linbana byggdes i Sverige redan år 1845 vid Falu gruva för transport av
gråberg. Uppfinnare var en konstmästare Husberg därstädes, och hans
beskrivning av densamma i 1845 års gruvrelation är ett så pass intressant
aktstycke, att det förtjänar återgivas. Han skriver :
"_ _ _ denna bana, hvilken köres med Spelet, består af tvänne gro f va jerntråds-
linor, hvardera af 67 famnars längd uppsatte emellan stollag å båda ändarne. På
hvardera af dessa linor går ett blåckhus med 6 st. skifvor efter hvarandra och der-
under hänger en låda i hvilken gråberget lassas och utstjelper sig sjelf på öfre ändan.
Banlinorne på hvilka nämnde blåckhus föras fram och åter, äro sammanslagne av 6
st. gamla utnötte jerntrådslinor från spelen, af högst ringa värde, med en hamplina
eller så kallad kalf i midten. Undankörningen med denna bana går ganska bra och
den är, hvad byggnadskostnaden beträffar, mycket billigare än de förra, samt ger ett
ytterligare förökadt värde åt de i flera afseenden så nyttiga jerntrådslinorne."
Denna beskrivning jämte föregående bild å en modell av banan, för-
varad i Bergslagets museum i Falun, har av nämnda bolag välvilligt ställts
till förfogande.
Dr-iv^/r/va Mot/; n */risa> 5pönn*/r,Ve7. Ändftriva.
Fig. jo. Schema över en drivanordning till linbanor
Under de närmaste 45 åren uppfördes endast några enstaka linbanor
i Sverige, mest som experiment, men i början av 1890-talet vidtog ett
mera yrkesmässigt byggande, då en av Tekniska föreningens medlemmar,
ingenjör Ernst Nordström, etablerade sig i Falun som linbanebyggare.
En vanlig anordning för vagnarnas framdrivande visas i fig. 10. Linan
har oftast Langs tvinning och lägges om skivorna i den ordning som siff-
rorna angiva. Part n :o 3 går över den lösa skivan på drivhjulet. Vagnar-
nas fastlåsning vid linan sker medelst en tång eller liknande anordning,
varvid tyngden av bygel, korg och last vanligen utnyttjas för erhållande
av den nödiga klämkraften.
Bärkablarna göras numera alltid spiralslagna, slutna eller av endast run-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 03:03:08 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tforebro/0208.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free