Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Elektrisk järnvägsdrift av elektroingenjör Gotthard Sandvall - Järnvägselektrifieringens utveckling i utlandet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
258
GOTTHARD SANDVALL
Tig. 2. Italienskt trefaslokomotiv
ning av 3000 volt. År 1906 infördes elektrisk drift å den 22 km. långa
sträckan mellan Brig i Schweiz genom Simplontunneln till Iselle i Italien.
Efter samma system ha sedermera flera betydande banor i Nord-Italien elek-
trifierats, och dessas sammanlagda längd är icke mindre än c :a 700 km. med
en spårlängd som är ungefär dubbelt så stor.
Fig. 2 visar ett italienskt trefaslokomotiv med de båda karakteristiska
strömavtagarna. Vid växlar måste nämligen den ena ledningen till en del er-
sättas av lämpligt isolationsmaterial för undvikande av kortslutning genom
strömavtagarna, då växeln passeras. Tack vare det stora avståndet mellan
strömavtagarna ligger alltid den ena strömavtagaren an mot båda trådarna,
varigenom strömavbrott undvikes.
Under det att italienarna fortsatte med det system de en gång valt,
ställde sig schweizarna mera betänksamma gentemot trefassystemet. De
lyckade försöken med enfasmotorer, som gjordes både i Amerika och Tysk-
land strax efter sekelskiftet, gjorde att de började intressera sig för dessa,
och den schweiziska firma som i särskilt hög grad bidragit till enfasmotorns
utveckling är Oerlikon. Vid en kortare försöksbana mellan Seebach och
Wettingen utformades denna firmas första konstruktioner för elektrisk
järnvägsdrift, vilka sedermera kommit att spela den allra största roll vid det
försatta elektrifieringsarbetet både i Schweiz och i andra länder.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
