Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Högkullen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tappa endast för att vederqvicka mig. Denna lyckans
anvisning försummade jag ej heller att honorera.
Återkommen till Lukastorp, det ställe, der vanliga
körvägen slutar och våra hästar stodo, gick jag in
i den lilla stugan för att svala mig. Det var
afton. Den stora spiseln af ofantliga stenhällar och
det enkla husgerådet, samt hela den öfriga
omgifningen försatte mig ovilkorligt till de ensliga
värdshusen bland Alperna, och än utblickande genom
det ena fönstret med utsigten åt Wenern djupt
under mig, tyckte jag mig se de fredliga hjordarne
återvända från betet, eller höra herdarnes flöjter
och bönklockans klang, än utblickande genom det
andra med utsigten åt den lilla trädgården,
hvaröfver berget höjde sina massor eller kringseende
mig i rummet tyckte jag mig se märken efter
blodfläckar på de rena lakanen, hvarmed sängen var
betäckt, eller genom den halföppna dörren en
gestalt med afgrundsmärket på sin panna och det
blixtrande stålet i hand, inblicka. För att befria mig från
dessa obehagliga fantasiens gyckelspel, fattade jag
den bok, hvaruti alla resande inskrifva sina namn
och började nästan medvetslöst att bläddra deri.
Men snart väcktes min uppmärksamhet af de
anteckningar åtskilliga personer deri gjort, vanligtvis
försedde med några sednare resandes sarkastiska
anmärkningar, hvilka ofta voro roliga nog, men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
