Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sala. Silfvergrufvan. Gröna Gången. Hyttan. Återresa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
herrska på dessa dystra rum och hvarföre
bergsmännen äfven ej så gerna se det vackra könet i
deras rike, som ofvan jord i dess rätta element,
ljuset. På min tillfrågan om Bergfruns utseende,
hennes klädsel m. m. svarade stigaren: jag vill
berätta herrn en historia, hvilken min fader otaliga
gånger omtalat för mig, då jag ännu var barn.
För många, många år tillbaka, suto en gång
tvenne grufarbetare i en ort, sedan de slutat sitt
dagsarbete och förtärde, under det de värmde sig vid
elden, sin torftiga måltid. Den äldre af dem
talade om sin hemmavarande hustru och sina barn,
huru glada de voro hvarje qväll, då han
helbregda återvände till sitt torp och huru sorgfälligt hans
beskedliga Anna vårdat honom, då han en vinter
ömkylt händerne på en steglängd af några och
tjugo famnar, hvarpå alla pinnarne voro islupne och
huru han, näst Gud, denna gång endast haft
Bergfrun att tacka för sin räddning, emedan i det
ögonblick han känt sina händer småningom stelna
och sina sinnen förvirras, en skinande
fruntimmersgestalt utkommit ur berget, sakta mottagit
honom i sina armar och nedlagt honom på plateaun
eller afsatsen nedanför stegen, hvarifrån sedan hans
kamrater uppburit den sanslöse och transporterat
honom hem. Häröfver hade den andre, en
häftig, ung man, som äfven några år varit gift, gjort
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
