Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sala. Silfvergrufvan. Gröna Gången. Hyttan. Återresa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vattenhjulets fruktansvärda dån och bäljornes
afgrundsmusik äro de enda ljud som beledsaga denna syn,
då kan man likväl ej undra på det namn detta
ställe bekommit. Att beklaga vore den, hvilken
ej med rent samvete hitkomme, ty åsynen häraf
skulle då säkert qvarlemna ett obotligt frätsår i
hans bröst. Med den andra smälthyttan förhåller
det sig på samma vis som med den ofvannämnda,
med den skillnad, att allt der är i miniatur. Vi
återvände nu till staden, från hvilken jag få timmar
derefter begaf mig på återresan till Westerås, dit
jag sent på natten eller, rättare sagt, morgonen
derpå ankom och efter att hvilat ett par timmar
embarkerade på ångfartyget. Så litet vet dock
menniskan hvad som förestår. Hade jag väl kunnat
föreställa mig, då jag trenne dagar förut lemnade
Stockholm, att jag så snart skulle återse det?
Öfverallt, så i de minsta som största förhållanden, är
menniskan en kastboll för ödet. Då hon tror sig
mest oberoende deraf, är det som närmast, för att
med jättehand gripa henne och kasta henne på
hvad punkt af jordklotet, det behagar. Dessa
sömngifvande reflexioner, tillika med tröttheten efter den
nattliga färden, frambringade äfven sin tillbörliga
verkan i förening med det kalla, fuktiga vädret
och jag insomnade så djupt, att jag med möda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
