Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sala. Silfvergrufvan. Gröna Gången. Hyttan. Återresa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kunde blifva ond på en så lustig patron, såsom
orden föllo sig, men disputen blef blott derigenom
allt häftigare och häftigare. Var det nu verkan
af den unge militärens hot att med värjan i hand
söka upprättelse eller af det förtviflade beslut den
fete mannen tog i det han sprang upp i
salongstrappan, ropade kyparen och befallde in en bål,
nog af, då den ångande punschen inbars mildrades
småningom de stridandes hetta, med glasen i hand
bilades slutligen tvisten fullkomligt och spelet
börjades åter. Men nu hade turen vändt sig, det vill
säga till förmon för den olivegule och då det sent
omsider uppgjordes, var den fete mannen den enda
som ej allenast fick betala kalaset, utan äfven
fiolerne. — Sedan man nu åter, liksom på
stadresan, ätit, druckit och sofvit, var man redan
långt förbi Kungshatt och snart höjde sig
Stockholms torn vid horisonten, den nedgående
solens sista strålar återstudsade från
fönsterraderna i slottet och den omätliga husmassan utbredde
sig allt mer och mer. Till purpurrödt öfvergick
småningom skenet i slottsfönstren, snart syntes blott
de glimmande tornspetsarne, lika fixstjernor på
firmamentet, skymningen lägrade sig allt
ogenomträngligare öfver staden, blott konturerne af
Riddartemplet och det fordna Kungshuset kunde ännu
urskiljas, kanonernes dån upprepades af bergens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
