Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fogdar hade gjort upp sin räkning, utan att deri
intaga “Gud och Sveriges Allmoge“, och snart uppstod
i Engelbrecht Engelbrechtson en hämnare, som med
kraftig hand slet Unionens band och blef den första
i den långa rad af hjeltar och “folkets herdar“, som,
slutande med Gustaf Wasa, lade grunden till Sveriges
framtida storhet och lärde vår nation att sjelf med
egen kraft tillkämpa sig ett rum bland “Europas
stormagter“, utan att kabinetterna behöfde sätta sig
ned för att rådpläga om huru vida de borde förunna
Sverige att höja sin stämma i “concerten“.
Att under dessa oroliga tider Stockholm icke
skulle få vara i lugn, är begripligt.
Hans Kröpelin hette, då folkresningen under
Engelbrecht brast ut, konung Eriks fogde på
Stockholms Hus. Herr Hans var icke som de andra
konungens fogdar; han var en ädel och rättvis man,
sin konung trogen, men derjemte en god styresman
för dem, som lydde under honom. Ingen kunde
klaga, att minsta våld eller orätt blifvit begångna
af honom. Derföre slöt Engelbrecht med Herr Hans
den dagtingan, att han skulle få hålla slottet sin
konung till handa och icke öfverlemna det åt
Svenskarne, så framt det icke inom en viss förelagd
tid blifvit undsatt af kon. Erik. Engelbrecht drog
i stället omkring i riket, nedbröt fogdenästena, “drog
fogdarne ut vid håret“, befriade landet, men höll
ändock i sin af hundratusende bönder bestående
här en sådan krigstukt, att ingen genom honom
förlorade “ens så mycket som en höna“.
Förlikningar ingingos; konungen kom till Stockholm; han
lofvade att afhjelpa böndernas besvär; han fann
sig tvungen att utnämna Christer Nilsson Wase till
drots och Carl Knutson Bonde till marsk; men
allt hvad han meddelade dem om hvad de hade
att uträtta i sina ämbeten, inskränkte sig till det
goda rådet, “att de icke skulle sträcka fötterna
längre än skinnfällen räckte“, — och allt förblef
vid det gamla. De tre fasta slotten Stockholm,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
