Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
staden hade man redan sport befrielsehärens
annalkande. Här hade herr Stens husfru, den ädla fru
Ingeborg Tott, låtit kring slottet samla stadens
fattiga och åt dem utdela almosor, på det deras
förböner skulle komma de Svenska stridsmännen till
godo, och derefter trädde hon sjelf, tillika med
många ädla fruar och jungfruer, upp på slottets
högsta mur för att derifrån åskåda striden. Snart
hördes utifrån “Sancte Örjans visa“, sången om det
ridderliga helgonet Sanct Georg af Cappadocien,
ljuda från de anryckandes djupa leder, och långsamt
syntes det Svenska baneret röra sig uppföre
Brunkebergs branta ås. Striden började med pilar,
skäktor och skjutgevär; snart möttes bägge
hufvudbaneren, och de Tre Kronornas fana svajade mot
Dannebrogens, den från himmelen nedfallna heliga
fanans, hvita kors. Stort blef manfallet omkring
bägge banéren, och de Danskar, som stodo vid
Näckströmmen, skyndade upp på berget för att bistå
sina landsmän. Men midt under stridens hetta och
de Danska kanonernas dunder, ty, heter det:
“Tuhundrade byssor
Lät konungen lossa,
Han håller stort fyr“,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
