Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Sture (af Natt och Dag-ätten); denne skyndade hem
till Stockholm och förband sig med
riksföreståndarens öfriga fiender. Dessa inkallade nu den
Danska konung Hans, rätteligen Johan II, son af
Christian I. Nu tycktes det vara ute med herr Sten.
Ärkebiskopen, — det var Jacob Ulfsson Örnefot,
— bannlyste honom; krigshären, hans bästa stöd,
stridde i Finland mot Ryssarne; konung Hans
belägrade Stockholm med en här af Tyska
legoknektar, hvilka slagit läger vid Rotebro, der ännu
minnen visas och sägner berättas från denna tid. Men
ännu hade herr Sten qvar sitt mod, sina trogna
Dalkarlar och sitt fasta slott Stockholm. Han
uppbådade Dalamännen, och dessa lofvade, att
Michaelsmessoafton (1479) falla den vid Rotebro lägrade
fienden i ryggen med tretiotusen man. Sjelf slog
sig herr Sten med en ringa hop igenom den
fiendtliga hären och kom lyckligen in i Stockholm. Men
här voro borgrarne denna gången klenmodiga. De
blefvo dock vid godt mod, när de sågo sin höfding
och hörde, hvad undsättning han hoppades snart
kunna förskaffa dem. Den väntade dagen kom,
och Dalabanéret svajade ganska rigtigt på
Brunkeberg. Herr Sten drog då ut ur staden med sina
män att förena sig med Dalkarlarne; men fastän
det var deras fana, som kom, kommo de likväl
icke sjelfva. De hade blifvit öfverraskade och slagna
af konungsfolket, som tagit deras banér och nu
begagnat detta till att locka herr Sten sjelf i fällan.
Han måste med sitt folk draga sig tillbaka till
staden. Men på bron lurade förrädare, som sökte att
afskära honom återvägen. Då gaf riddaren sin goda
häst sporrarna, störtade ut i strömmen och samm
öfver till en lönport i slottsmuren samt kom
lyckligen in i borgen. Han hade dock funnit, att på
längre motstånd var nu icke att tänka. Derföre
började han underhandlingar med konung Hans,
som sjelf tagit in i Clara Kloster, — bland
klosterfolket och prelaterna hade alltid de Danska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
