Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
än infördes Nils Sture i nesligt upptåg till staden,
krönt med en halmkrona och ridande på en
utsvulten krake, medan en annan dylik efter honom drog
ett par granruskor, som skulle sopa gatan efter
landsförrädaren; än visade sig konungen i ridderlig
skrud på sin stolta springare, åtföljd af sin sköna
Katharina, hvars fägring väckte de förnäma
damernas afund, och hvars upphöjelse till drottning blef
konung Eriks fall, ty det sista skådespelet under
hans regering bestod i ett brödrakrig, som slutade
med Göran Perssons, den kungliga rådgifvarens,
afrättning på Brunkeberg och Eriks thronafsägelse i
Stockholms storkyrka. Under Erik omtalas
imellertid inga olyckor, som specielt drabbade
hufvudstaden; men under Johan anställde pesten
fruktansvädra härjningar åren 1579, då den bortryckte
12000 personer, och 1588. Konung Johan var
imellertid synnerligen betänkt på Stockholms
förskönande. Utom det, att han lade grunden till
Jacobs kyrka och andra byggnader, drog han
synnerlig omsorg om slottet och lät höja Tre Kronor
till 127 alnars höjd samt förgylla de der befintliga
kronorna och “ängelen“, hvilket mäster Diedrich
Guldsmed i Uppsala utförde för blott 150 Ungerska
gyllen, medan guldsmederna i Stockholm fordrade
den “olidliga och straffvärda“ summan af 300
gyllen. Deremot beredde kon. Johan mycken oro åt
Sverige i allmänhet och Stockholm i synnerhet
genom sitt bråkande med den papistiska “rödboken“
och sin obetänksamma ifver att åt sin son
Sigismund förskaffa äfven Polens krona. Snart genljödo
Stockholms kyrkor af ömsesidiga förbannelser af
katholiker mot protestanter och protestanter mot
katholiker, och konung Johan aktade icke för rof,
att med egen högkunglig hand slå lutherska prester,
— t. ex. mäster Daniel i Bälinge, — i golfvet och
trampa på dem, dervid “vrengjande“ Skriftens ord:
“på lejon och huggormar skall tu gå“. Ännu värre
blef det under Sigismunds tid och sedan denne med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
