Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
namnet. Redan under den sistnämdes sednaste
lefnadsår hade med konungens begifvande Rådet
begagnat en kunglig namnstämpel med samma kraft
och verkan som konungens egenhändiga underskrift
skulle hafva haft; men när Adolf Fredrik uppstigit
på thronen, fattade ständerna (1746) det formliga
beslutet, att Riksrådet skulle vara berättigadt att
begagna den kungliga namnstämpeln, när konungen
efter en eller två förnyade föreställningar till honom
icke ville godvilligt underteckna sitt namn. Tio
riksdagsmän af bondeståndet, som tyckte, att detta
ändock vore att alltför mycket förnedra
konungamagten, blefvo till och med dömda till straff, —
fästning, afbön, böter, vatten och bröd, — för det
de vågat protestera mot detta ständernas beslut.
Men konungen fann sig i sitt öde. Han nöjde sig
med att vara en docka, hvilken vid högtidliga
tillfällen ikläddes mantel och krona, samt fördref sina
honom rikligen tillmätta lediga stunder med att
smida lås, snickra, svarfva dosor och förfärdiga
allehanda småsaker, af hvilka en tämligen rik
kollektion ännu finnes att bese på China slott vid
Drottningholm. Men om också konungen sjelf fann sig
i förödmjukelserna, hade han likväl en gemål, som
icke lät spela sig på näsan. Lovisa Ulrika var en
syster till Preussens Fredrik och hade broderns
charakterskraft. Att hon skulle arbeta för en
utvidgning af regentens rättigheter var naturligt,
likasom att hon skulle erfara ett bittert hat mot dem,
som alltjemt arbetade på dessa rättigheters
kringskärande. Hennes hat fick ny näring genom den
personliga förödmjukelse, som de allrådande
ständerna beredde henne, då de läto anställa en
inventering af kronans juveler med anledning af det
ryktet, att drottningen pantsatt dem i Hamburg för att
erhålla penningar till utföranhe af en revolution.
Detta var att gjuta olja i elden, och nu satte sig
Lovisa Ulrika verkligen i spetsen för en
sammansvärjning, i hvilken äfven konungen efter långvarig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
