Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
oantastad föras dit; men så snart han kommit ned
på gatan, blef han anfallen; dekorationer och kläder
sletos från hans kropp, slag af käppar och paraplyer
regnade öfver honom; man hoppade upp på hans
bröst och trampade honom, och under denna
kannibaliska misshandling utandades han sitt lif, utan
att de på torget uppställda trupperna företogo det
ringaste till hans försvar. Först långt efteråt
började man skjuta med handgevären och skicka
kanonkulor utföre Storkyrkobrinken; — men då var
olyckan redan skedd. Fersen dog ohämnad, och
hans syster måste förklädd undfly på en båt, som
lyckligen förde henne till Ängsön.
Äfven under de sednaste åren har Stockholm
icke varit alldeles förskonadt för olyckor, icke ens
för blodsutgjutelse. Om händelserna 1838 och 1848
kunna vi dook icke närmare utlåta oss; vilja dock
uttrycka den förhoppning, att detta måtte hafva
varit sista gåugen som den Svenska soldatens vapen
rigtades mot medborgare. Bland staden öfvergångna
andra olyckor kunna vi blott nämna
Blasiiholmsbranden, den 12 Juni 1822, då hela Blasiiholmen,
Skeppsholmskyrkan och Skeppsbolmsbron afbrunno,
samt cholerans härjningar 1834, då denna sjukdom
bortryckte 3,655 personer, och 1853, då 2,867
menniskor blefvo farsotens offer. Af mindre
mördande natur hafva de choleraepidemier varit, som
sedan nästan hvarje år hemsökt hufvudstaden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
