Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
behagade. Ett kommerskollegii protokoll för den 24
November 1642 och följande dagar innehåller t. ex.
att “Dansemesteren“ kallat “Räntemesteren Fritz“
för “Svensk hand“ och “morrat“ åt honom samt
velat “slå honom med en käpp, han hade i handen“;
men “räntemesteren“ gaf Fransmannen en “Öhrfijl“
och tog eldgaffeln och “värde“ sig ifrån honom.
Efter bemedling af både “Riks- och Kammarråd“
förliktes imellertid de tvistande notabiliteterna, och
“räntemesteren bad dansemesteren om förlåtelse,
seijande sig intet annat hafva hört eller förstått än
att dansemesteren skulle hafva kallat honom en
hund“, — såsom det heter på den tidens naiva
språk. — Christinas baletter efterträddes af Carl
XI:s karuseller, i hvilka “riddare och hästar glänste
af klart guld, dyrbara ädelstenar och rika perlor”,
och för hvilka Rännarebanan, den sedermera s. k.
Gjuterigården (nu Landtbruks-Akademiens Hus), var
skådeplatsen. I början af Carl XII:s dagar
omnämnes “Kongl. Palais’ stora Comædie-Sahl i
Stockholm“, och här spelade en Fransk trupp, som, under
ledning af en M. Rosidor, inkallades år 1699 och
gaf Franska spektakler ända till 1706, då den af
kriget föranledda allmänna penningbristen nödsakade
Fransmännen att vända om hem igen. En annan
Fransk skådespelaretrupp under M. Laudois, som gaf
representationer år 1720, måste snart upphöra dermed.
— Sedan egde hufvudstaden ingen offentlig theater
förrän 1728, då grefve Höpken stiftade en
Sällskapstheater i Jernkontorets n. v. hus vid Stora
Nygatan, och han var också den, som, med understöd
af grefve E. Gyllenborg och frih. E. Wrangel,
åstadkom upprättandet af theatern i Gamla Bollhuset på
Slottsbacken (sedan nedrifvet för att gifva rum åt
Obelisken). Denna theater i Bollhuset invigdes 1737
med “Den Svenska Sprätthöken“, en 5-akts-komedi
af Gyllenborg, och bland författarne för denna scen
intager Olof von Dalin ett utmärkt rum genom sin
tragedi Sigurd Sven och Brynhilda samt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
