Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
derjemte med ett riddarslag, från hvilket man velat
härleda Seraphimer-Ordens första instiftelse. Klostret
försågs naturligtvis med rika dotationer af konungen,
hvars föredöme följdes af folk utaf alla klasser. Af
en ritning i Nordbergs “Clara Minne“ finner man,
att klosterkyrkan, belägen ungefär på samma ställe
som nu, var mindre än denna och försedd med ett
lågt spetsigt torn, medan de egentliga klosterhusen
lågo rundt omkring henne på vestra och södra
sidorna, från det n. v. skolhuset till kyrkoherdehuset.
Derjemte funnos flera smärre byggnader, och rundt
omkring det hela gick en mur. Med sina bröder
på Gråmunkeholmen stodo nunnorna i St. Claras
kloster i nära gemenskap; dessa munkar voro de
fromma systrarnas biktfäder, — kanske stundom
någonting mera, — de hade inom sitt klosters
område anlagt en särskild trädgård till nunnornas
förlustelse, och sägnen vet till och med att berätta,
huruledes en underjordisk gång, anlagd under
Norrström, förenade de bägge klostren. St. Claras
nunnor fingo sannolikt, likasom nunnorna i Arboga,
der öppningen till en dylik gång också skall finnas
i åbrädden, af lutter helighet icke “komma i
mannaåsyn“, — då någon såg det. Men pingstdagen år
1446 förstördes klostret till stor del genom en
eldsvåda, och klostret råkade efter denna olyckshändelse
i så utblottad belägenhet, att d. v. abbedissan, Anna
Reinholdsdotter Leuhusen, år 1508 klagade sin och
systrarnas nöd både hos vördige fadren i Uppsala
och hos Stockholms magistrat. Den hjelp, som
erhölls inom landet, var imellertid icke tillräcklig, och
fru Anna skickade derföre en särskild sändeman till
Rom, som af den Hel. Fadren utverkade ett
aflatsbref, lydande på fullständig syndaförlåtelse för dem,
som med skänker och gåfvor bidrogo till klostrets
iståndsättande. Men tiderna voro förändrade, och
det redan nödställda klostret såg snart sin sista
dag i följd af beslutet vid Riksdagen 1527. Konung
Göstaf hade redan länge haft snedt öga till de hel.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
