Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
spruthusen blifvit undanröjda och torget i öfrigt
omgifvet med stora och vackra nya byggnader,
intager det i våra dagar ett värdigt rum bredvid
hufvudstadens andra öppna platser. Vid torgets norra
sida uppfördes år 1854, efter professor Scholanders
ritning, af hofmålaren Müller ett Theaterhus, som
inrymmer den s. k. Ladugårdslandstheatern,
en af de minsta bland hufvudstadens theatrar, men
nu sednast smakfullt dekorerad och flitigt besökt.
Scenen uppgifves hålla 12 alnar i bredd, 7 i höjd
och 15 alnar i djup med 5 kulisser på hvardera
sidan; salongen rymmer omkring 400 personer.
Från Ladugårdslandstorget utgå i söder
Nybro- och Fyrverkaregatorna, i öster
Storgatan, i norr Sibyllegatan och Seved
Bååtsgatan, hvilken sistnämnda kommer att medelst
genomsprängning af de s. k. Tyskbagarbergen
fortsättas till den s. k. Drottning Christinas Väg,
samt i vester Humlegårdsgatan, till hvilken den
från Norrmalmstorg ledande Norrmalmsgatan nu
blifvit utdragen. Humlegårdsgatan har sitt namn af
den derinvid belägna vackra parken.
Humlegården, ursprungligen en af konung
Gustaf Adolf år 1619 anlagd humlegård på den d.
v. Ladugårdens egor, hvilken, sedan Ladugårdslandet
blifvit förlänadt till Stockholms Stad, utvidgades till
en lustträdgård, i hvars medelpunkt drottning Ulrika
Eleonora d. Ä. “som under sin sjuklighet någon
gång plägade resa dit med de kungliga barnen“, lät
uppsätta ett lusthus på samma plats, der den nu
s. k. Rotundan är belägen. Sedermera torde
anläggningen i långliga tider hafva varit vårdslösad, och
Humlegården blef år 1762 utarrenderad till kon.
Adolf Fredrik sjelf, som i arrende erlade 1600 daler
silfvermynt. Arrendet upphörde likväl redan efter
ett par år, och Humlegården kom åter under
inseende af Öfverståthållare-embetet, tilldess en större
del deraf år 1787 uppläts åt d. v. polismästaren,
sedan underståthållaren Liljensparre, åt hvars
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
