Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
3
t
ända tilldess de lodrätt stiga ned uti hafvet. Derföre är också
half-öns vestra del ett egentligt bergland, der på en basis af 2000 fots
höjd öfver hafvet toppar resa sig med ända till 8000 fots höjd,
medan den stora, östliga delen, Sverige, är en af otaliga remnor
sön-derristnd bergplatå, som i sin norra del sluttar österut ned mot
Bottniska Viken, mot midten fördjupas till de stora Medel-Svenska
sjöarnas bassin, i södra delen sluttar både mot öster, söder och
vester och längst söderut skjuter fram i en särskild mindre halfö,
Skåne. Medan af Norges’yta öfver hälften ligger mer än 2000 fot
öfver hafvet, hinner af Sveriges hela areal knappt tolftedelen till
denna höjd, och man beräknar, att blott 329 qv.-rnil af Sveriges
hela areal uppnå en höjd af 2000 fot, medan hela 2,380 qvadratmil
icke uppnå 800 fot och en tredjedel af hela landet, eller 1,268
qvadratmil, ligger till och med lägre än 300 fot. De högsta topparne
på Svenska sidan äro Sulitelma (6,342 fot) och Syltoppen (6,026 fot).
Medan i Norge liera berg höja sig uppöfver gränsen för den
eviga snön, har Sverige icke många sådana bergstoppar att
uppvisa. Det antages vanligtvis, att vid 60° bredd snögränsen i
Sverige träffas vid en höjd af 5.200 fot öfver hafvet, medan den vid 62°
ligger redan vid 4,800, vid 67° blott 3,600 fot öfver hafvet. Vid
62° n. br. ligger det redan nämda högsta Svenska berget,
Sulitelma, och pä detta berg vidtager snögränsen vid en höjd af 3,600 fot
öfver hafvet. De sydligaste bland de Svenska berg, som uppnå
gränsen för den eviga snön. äro Syltoppen och Svucku-Stöt, bägge
belägna vid omkring 63° n. br.; Areskutan i Jämtland, som ligger
vid ungefär samma bredd som Svucku, uppnår icke ens snögränsen,
ehuru det har åtskilliga fläckar af ständigt qvarliggande snö.
Redan 3,200 fot nedanför snögränsen upphör granen att växa; i
vattnen vid denna höjd saknas sill och harr, bläbären vilja icke
trif-vas, och björnen går icke högre. Icke ens kornet mognar här;
men icke desto mindre träffar man ännu vid 2,600 fots afstånd från
snögränsen små gårdar, hvilkas innevånare lefva af fiske och
boskapsskötsel. Sedan granen upphört, fortfar ännu tallen, men
stad-nar 2,600 fot nedanför snögränsen, och nu består trädvegetationen
af björk, som upphör först 2000 fot nedanför den eviga snön. I de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
