Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
12
grus och lera. af sandåsar, flyttblock, strandterrasser och
snäck-lager m. m., och till dem sluta sig också de iinnu alltjemt i
bildning stadda alluvialformationer na eller alla de mer • eller mindre
lösa och fasta aflagringar af sand, sandsten, kalksten, lera, mergel
m. m, som uppstått och fortfarande uppstå under tingens
nuvarande föihållanden. Om sandåsarna och deras bildning hafva vi redan
haft tillfälle att uttala en åsigt (Agardhs, som anser dem vara
”sand-reflar, hopsamlade genom hafvets svallande vid lågt vatten”); en
annan är Sefströms hypothes, att de uppkommit genom en från
nordost till sydvest gående s. k. Rulistensflod, hvilken hypothes dock
låter mindre sannolik, enär dessa åsar oftast bestå af tydliga hvarf
eller med hvarandra omvexlande massor af sand, rullsten och lera.
Utom det att rullstenar ligga inbäddade i dessa åsar, kunna de
också sjelfva bilda åsar liknande ryggar eller terrassformiga afsatser vid
kusterna. De i Sverige förekommande flyttblocken eller s. k.
errati-ska blocken äro större eller mindre, men hafva alltid mer eller
mindre skarpa kanter och hörn samt ligga dels enstaka, dels
hopade pä eller vid hvarandra. Från Skandinavien och Finnland hafva
sådana block utbredt sig till och med öfver Nord-Tysklands slätt,
och den s. k. ”Svenska Stenen” vid Lutzen, invid hvilken Gustaf
den Stores lik träffades, gör i dubbelt hänseende rätt för sin
benämning. Den är ganska rigtigt ett Skandinaviskt flyttblock. Lager
af söndergrusade snäck- och musselskal träffas både på Sveriges
ve-stra och östra kust, på den förra t. ex. vid Kapellansbackcn nära
Uddevalla (vid 200 fots höjd öfver hafvet), i den s. k.
Tusendalers-backen vid sjön Rogvarpen på Dal (vid 240 fots höjd) m. fl. st.;
på östra kusten vid Solna kyrka invid Stockholm (vid 30 fots höjd).
— Emedan Östersjöns vatten är mindre salt än Nordsjöns, äro de
snäckarter, som förekomma gemensamt på både vestra och östra
kusten, pä den förra större än på sednare. Dessa skalbäddar bevisa,
att, då de aflagrades, landet till stor del betäcktes af hafvets
vatten, och att ett högnordiskt klimat dä var rådande, emedan de högst
belägna och frän hafvet aflägnaste skalbäddarne innehålla sådana
musslor, som nu finnas endast vid Grönland och Spitsbergen.
Sedermera har landet fortfarande höjt sig (se ofvan), tilldess den när-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
