- Project Runeberg -  Sverige. Kort framställning af fäderneslandets geographi, statistik och ethnographi /
69

(1862) [MARC] Author: Gustaf Thomée
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

69

liggande på golfvet och ännu till minne af händelsen hänger qvar
pä en pelare i Angsö kyrka. Lyckligt utkommen, sag frun sig om
efter sin iefvande tjenarinna, som följt med henne; hon hörde blott
ett fasaväckande skri, — tjenarinnan var och förblef borta.

Men de lefvandes julotta på den Svenska landsbygden ät vä)
egnad att utplåna alla sådana hemska föreställningar. Knappt har
hanen hunnit ga|a första gången, förrän på landet allt är lif och
rörelse. Ar det då en frisk, klar vintermorgon, så blir uppträdet
ännu Ulligare. Hästarne ledas ur stallet och sättas för slädorna, de
åkande kringpackas med filtar och fällar. och den på meden
stående körsvennen uppmuntrar sin bjellerbehängda springere med
höga rop, ty det är en heder att komma först till kyrkan, hvars
klart upplysta fönster vinka på afstånd. Från alla häll skynda
åkande och gående till kyrkan, de flesta försedda med bloss, alla
glada och upprymda, och när slutligen alla äro samlade på
kyrkvallen. kastas alla de medförda blossen tillhopa till ett stort bål,
som muntert sprakar och flammar under hela gudstjensten. Men
när denna är slut, gäller det att pröfva hästarnas snabbhet, tyden,
som först kommer hem frän kyrkan efter julottan, är också den.
som först bland alla grannarna hinner sluta jordbruksgöroinålen och
inberga årets gröda. Sedan tillbringar hvarje hushåll för sig det
öfriga af juldagen, utan att allägga eller mottaga besök.

Pä Annandagen brukade man fordom och på vissa ställen
ännu att rida det s. k. ”staffansskedet”, en kappridt, vanligtvis till
någon källa i en annan socken eller by, der hästarne skola
vattnas. Namnet återkallar i minnet den Hel. Staffan (Stephanus),
Helsinglands apostel samt hästars och ryttares patron, hvilken ock
derföre i folkvisan kallas ”Staffan Stalledräng”. Under ridten
sjun-ges Sanct Staffans visa, och de ridande påräkna någon välfägnad i
hvarje gård. som de passera, samt tillåta sig åtskilliga upptåg mot
dem, som fått rykte om sig för snålhet, eller mot hvilka man eljest
hyser något agg. Från Annandag Jul begynna de allmännare
julnöjena: man samlas till dans och lekar, och på det natt och dag
dukade bordet må enhvar taga för sig efter behag, ty ingen får
”bära ut julen”. Först den 13 Januari är julfröjden slut: ”tjugonde-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 03:04:22 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tgsverige/0073.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free