- Project Runeberg -  Sverige. Kort framställning af fäderneslandets geographi, statistik och ethnographi /
81

(1862) [MARC] Author: Gustaf Thomée
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

81

Synnerligast de historiska socknarna kring sjön Siljan, ”Dalarnas
öga”, Mora, hvars härliga tempel utgör Dalkarlens stolthet,
Leksand, der den breda eltvens böljor leka ined strandens sand, det
idylliskt täcka Rättvik, vid Siljans största vik, i hvars blå böljor den
gamla kyrkan speglar sig, lemna den största kontingenten af dessa
utvandrare, hvilka icke blott söka sig arbete nere på
”Rombolan-det”, som de benämna slättbygden, utan der äfven afsätta alstren
af sin konstflit, Morakarlen sina vida kända och berömda ur,
hvilka mycket öfverträffa de Schwarzwaldska, Rättviksbonden sina med
bjerta rosor målade skåp och skänkar (Rättviksbonden är en stor
”målare”, hvilket ock visar sig af de kostliga målningarna i hans
ännu efter gammal sed byggda stugor), Elfdalingen sina fjerdingar,
tunnor, väfskedar o, s. v. Frän Malung alyttras smiden och annat
kram, frän Orsa de bekanta slipstenarne m. m. Under sina
vandringar lefver Dalkarlen pä det sparsammaste, — han har i
hemmet icke blifvit bortskämd med kräsligheter, — och ännu i dag
gäller om Dalkarlen hvad redan biskop Jöns Bellenack anmärkte, att
”ett folk, som lefver af barken af träd och dricker vatten, det kan
icke fanen tvinga, än mindre någon man”.

Dalkarlens klädedrägt är allmänt känd; men de olika
socknarna åtskilja sig genom olika färger och äfven ibland en viss olikhet
i snitten. Morakarlen nyttjar en vid, kort rock, med blå uppslag,
och Moraqvinnorna hafva likaledes livit tröja med veckade skört,
strumpor och de bekanta stora dalskorna, hvilka dock ingenstädes
åro klumpigare än i Leksand. I denna socken är helgdagsdrägten
i allmänhet svart, ehuru karlarne också stundom nyttja blå rockar
med rödt foder, hvnrjemte tofsar på hatten och skobanden aldrig
saknas. Af Dala-qvinnans hufvndbonad kan man se, huru vida
hon är gift eller icke; i förra fallet har hon en hvit mössa, kantad
med spetsar, i det sednare är mössan öppen äfven baktill och
lem-nar den med band prydda härflätan obetäckt. Denna baktill
öppna mössa är den s. k. ”timpen”, och ofvanpå denna bruka
Rättviks-kullorna vid högtidligare tillfällen en svart mössa, stundom med
röda sömmar och icke sällan prydd med nedhängande brokiga band,
."*rmnodi9b ngihij ä?. «v 11

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 03:04:22 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tgsverige/0085.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free