Örebro läns hela areal fördelad på socknarne 7), skulle gifva till medeltal ungefär 1 1/3 qvadratmil; men blott två af slättbygdens socknar, Asker och Götlunda, hvilka emellertid sträcka sig in i skogstrakter, hinna denna vidd, och en enda, Fellingsbro, är betydligt större, nemligen 2 4/5 qvadratmil; tvenne, Wiby och Kihl, äfven belägna på sluttningar af skogstrakter, hinna till 1 qvadratmil; 12 ej en gång till en half, sex blott till en fjerdedels, fyra ej till en femtedels. Af den södra och östra skogs- och bergsbygdens sju socknar hafva deremot två, Svennevad och Hammar, hvar sina 1 4/5 qv. mils areal, Boo 1 2/5, Lerbäcks och Askersunds byar sina 2 2/3. Af de vestliga skogstrakterna har Nysund blott inom detta län 1 2/5, Bjurkärn 1 3/5, Karlskoga 4 4/5. Af de nordvestliga egentliga bergstrakterna upptaga de två minsta socknarne, Jernboås och Hjulsjö, den förra 1, den sednare 2 qv. mil; Ramsberg upptager 3 1/3, Grythytte 3 2/3, Helleforss nära 4, Lindesberg 4, Nora 4 1/3, Ljusnarsberg 5 4/5.
7) Nemligen med afräkning af stads-socknarne och af mindre sockendelar.
Länets folkmängd var år 1840 beräknad till 125,061, hvaraf 6719 i städerna, 118,342 på landsbygden. År 1844 var den ökad med 2159, hvaraf 324 i städerna, men vi hålla oss till de förstnämda summorna, emedan blott de finnas beledsagade af genomgående detaljer. Städernas folkmängd förhöll sig till landsbygdens, som 1 till 17,6. Folkmängden å landet, fördelad på socknarne, skulle gifva till medeltal 2076; men den omvexlar, på slätten, från 345 i Ödeby till 5474 i Fellingsbro; i bergslagerna från 1455 i Jernboås, till 6577 i Lindesberg. Genom fördelning på länets hela areal, erhåller man 1599 till medel-befolkning på qvadratmilen; men i verkligheten omvexlar befolkningen, på slätten från 1000 p. m. i Skagerhult, till 4111 i Ringkarleby; i bergslagerna från 650 i Helleforss till 1523 i Lindesberg. Öfverhufvud har Östra Nerike, med Fellingshro härad, 2200 menniskor på qvadratmilen, Vestra Nerike 1760, Lekeberg och Karlskoga 1510, och de nordvestliga bergslagerna 1080. Hela det egentliga Nerikes och Fellingsbro härads folkmängd förhåller sig till de vestra och nordvestra bergslagerna, som 81 till 44, eller nästan som 2 till 1, under det dess areal förhåller sig till deras som 37 till 36.
Hushållens antal var år 1840 omkring 23,000, så att ungefär 5 till 6 personer kunna räknas på hvarje hushåll. Årligen ingås i medeltal 835 äktenskap, och antalet af gifta personer förhåller sig till hela folkmängden, i städerna som 1 till 5, på landet som 1 till 3. Folkmängden har under 25 år förökat sig med 28,277, eller årligen 0,91 procent; särskildt i Nerikes landsbygd och Fellingsbro härad med 0,87, i det öfriga länet med 0,98 procent årligen; särskildt för städerna med 0,89 pc. Antalet af årligen födda under denna tid förhöll sig till hela folkmängden, i städerna som 1 till 37, på landet som 1 till 32, antalet af årligen döda, i städerna som 1 till 37, på landet som 1 till 51 8). Af 100 barn äro i städerna 19 oäkta, på landsbygden 6. Af mankön födas i medeltal 8 till 9 procent mera än af qvinkön, i städerna 2,1 procent mindre; men dödligheten är på båda ställena större bland mankönet, än bland qvinkönet, så att redan vid 15 till 20 års ålder är antalet af båda könen temligen lika; och vid högre ålder får qvinkönet öfvervigt, så att af hela folkmängden utgör mankönet, på landet 49, i städerna 43 procent. I den lägsta åldern från 1 till 15 år befinna sig i allt 38 af 100, mellan 30 till 50 år ungefär 23, utöfver 60 år blott 6 till 8, och 1 af 7000 hinner inemot 100 år. Inom åldern öfver 60 år förhåller sig mankönets antal till qvinkönets, som 9 till 13; och båda könens numrär inom denna ålder utgör, i Nerike med Fellingsbro härad 0,077 procent, i det öfriga länet 0,068 pc. af hela befolkningen.
8) Att ändock städernas folkmängd ökas, ehuru föga, och att landets ej ökas mera, än hvad förhållandet är, förklaras af de ständiga inflyttningarne från land till stad.
Folkmängdens på landsbygden fördelning på särskildta yrken och näringar kan ej med noggrannhet bestämmas, emedan samma person ofta drifver flera yrken, och just länets tvenne hufvudnäringar, jordbruk och bergsbruk, oftast idkas af en och samma jemte hvarandra. Embets- och tjenstemän af alla grader, med deras familjer och tjenare, och inberäknade de oftast i jordbruket deltagande soldaterne, kunna beräknas till 3 1/2 pc.; handlande, fabriksidkare, handtverkare, jemte betjening, lärlingar och arbetare, samt ståndspersoner, som gått ur tjensten, eller nedlagt sin rörelse, likaledes med familjer och dem i öfrigt tillhörande personal, torde uppgå till 13 1/2 pc., fattigpersonalen till 3, så att omkring 80 procent återstå för den jord- och bergsbruk, samt dertill hörande binäringar, idkande klassen; och deraf äro åter ej 2 på hundrade uteslutande sysselsatta med bergsbruk och fabriker af alla slag.
Till det egentliga bondeståndet, dock bergsmän inbegripne,
räknades 1840 i allt 87,000 personer, hvaraf 43,000 af
mankön. Af dessa voro 2856 bönder på egna hemman, 2285
på andras, 132 bergsskattetorpare, 5118 jordtorpare, 724
stattorpare, 2310 arbetsföra backstugu- och inhyseshjon, 12,212
söner af bönder, torpare med flera i allmogens tjenst, öfver
15 år gamla. Vanföra backstugu- och inhyseshjon voro 732;
hela inhyses-.personalen, med hustrur och barn, gick till 9622,
eller 1 1/13 af hela folkmängden. Antalet af de i fattighus eller
hos enskildta underhållna fattighjon steg till 3446. --
Fattigafgifterna, som utgå af socknarne, dels och mest i födoämnen.
dels i pengar, utgöra omkring 31,660 R:dr årligen, utom 4400
af donerade fonder, tillsammans således 36,060 R:dr, eller
10 1/2 för hvarje underhållstagare. Hvarje samhällsmedlem
bidrager dertill med p. m. 13 sk., hvarje mantal med 10 3/4 R:dr,
men olika i olika orter, i somliga blott 4 till 5 R:dr, i andra
flera gånger så mycket. Utom nämda tillgångar för
fattigförsörjningen, finnes en fond, år 1813 anslagen af dåvarande
Kronprinsen, med 5000 R:dr, ökad till 1844 års slut till
öfver 17,000, hvaraf räntefria lån blifvit i socknarne utdelade
till inköp af råämnen, genom hvilkas förädling arbetsförtjenst
kunde fattiga beredas. Af 44 sockenmagasiner, med en fond
af tillsammans öfver 10,000 tunnor säd, och 3 till 4000 R:dr,
lemnas årligen 400 till 450 tunnor till fattigförsörjning, till
skolbarnens underhåll o. s. v. Wiby socken och Brefvens
bruk ha egna sparbanker, likasom städerna.
