Ofvanstående drag af berg- och jordarternas beskrifning beteckna nogsamt skillnaderna mellan landets olika delar, och den rigtning, som menskliga odlingen på det ena eller andra stället måste taga 4). Ej mindre afgörande måste luftstreckets beskaffenhet vara, med dess omvexlingar, oaktadt den ringa skillnaden i polhöjd. Utom den olika höjden öfver hafvet, inverkar belägenheten i instängda dalar, eller på vidsträckta slätter, eller vid öppna sjöar, hvilka sednare förmildra klimatet, eller nära större kärr, hvilka göra det fuktigt och kallt, ja hvad bergstrakterna angår, redan blott dalgångarnes läge för olika vindar; allt detta måste medföra samverkande, eller hvarandra upphäfvande eller bemedlande förhållanden. I bergslagerna är vintern mera jemn och långvarig än på slätterna; den sena våren är blott en hastigt öfvergående strid mellan vinter och sommar, men åtföljes af uthållande nattfroster, som likaledes om hösten tidigt återkomma. Isen på de instängda skogssjöarne är ännu farbar, då Hjelmaren redan är öppen för segelfarten. Redan omkring Nora och Linde begynnes åkerbruket om våren tre till fyra dagar sednare än vid Hjelmaren, men 10 till 12 dagar tidigare än högre upp i bergslagerna. Äfven å Kihlsbergen, och den med dem sammanhängande Landtryggen i söder, äro vinter och slädföre hela veckor långvarigare, och såningstiden sex till åtta dagar sednare, än på slätten; också dennas innersta del, kring Skagerhultsmåssen och andra dylika, lider af frost och köld; ej mindre de morasiga skogstrakterna på Tiweden, och på landthöjderna kring Tisaren och Sottern. Äfven den egentliga slätten besväras af frostdimmor, som uppstiga ur de många kärren.
4) Äfven af det följande, är hvad som angår länets naturbeskaffenhet, och dess statistik för närvarande, till stor del, här och der nästan ordagrannt, lånadt ur nämda Top. o. Stat. Uppg. om Örebro Län, hvilka åter stödja sig dels på Landshöfdinge-embetets Femårsberättelser, dels på underrättelser, inhemtade i orterna. Hvad som rörer länets Flora, är der hufvudsakligen hemtadt ur Gellerstedts Nerikes Flora, 1831. Ett och annat angående administrativa och kamerala förhållanden, ha vi tillagt ur Statskalendern för 1849, Örebro Läns Kalender för 1846, Tabell-Commissionens Berättelse af är 1844, Statistiska Tabeller upprättade för frågan om National-representationens ombildning, af 1847, och Betänkande angående Beskattningsväsendets förenklande, af 1847; äfvensom hvad Bergshandteringen rörer, ur Bergs-Collegii Berättelser till och med 1846.
Länets Flora företer naturligtvis också olikheter, beroende
af skillnad i jordarter och klimat. Slättlandet frambringar de
flesta af de vextarter, som i allmänhet tillhöra Mälaredalen,
med undantag af strandvexter, och sådana som åtfölja Östersjöns
kuster, hvaremot åtskilliga för kalkbildningen egna vextformer
här förekomma. Höglandet har åter en egen, till skogsbygd
hörande, nordlig vegetation, hvars område sträcker sig
äfven söder ut till Kihlsbergen, landtryggen söder derom, samt
Tiweden. Något öfver trettio arter, hvaribland dvärgbjörken,
stanna inom de öfra bergslagerna. Eken, som frodas på slätten,
särdeles kring Hjelmaren, är sällsynt redan i de södra
skogstrakterna, och upphör alldeles ofvanför Nora och Linde;
der förekomma ej heller alm, ask, lind, oxel, hassel m. fl.,
annat än som planterade. Hela antalet af det egentliga Nerikes
phanerogamer torde öfverstiga 600, men de norra bergslagernas
knappt hinna till 400.
