Skogsbruket är både i och för sig sjelf, och särdeles för bergsbrukets skull, af största vigt för nästan hela detta län, emedan äfven trakter utom bergslag förse denna med en del af sitt behof af kol. Emellertid har denna näring först i sednare tider börjat idkas på ett sätt, som afser tillgångarnes tillräcklighet äfven för framtiden. Och detta kan dock blott sägas om tvenne för kronan ännu bibehållna skogsparker, Tysslingen och Krämaremarken inom Lekebergs bergslag, tillsammans 1130 tunnland; vidare om tvenne häradsallmänningar, Hardemo och Grimstens, den sednare å Tiweden, den förra till en del på Lerbäcksmon; samt om några bruksegares och andra possessionaters skogar. Å dessa nu nämda är trakthuggning införd, och verkställes under jägeri- och skogsbetjenings inseende. Af öfriga häradsallmänningar stå äfven Askers, Kumla, till en del på Lerbäcksmon, Glanshammars å Käglan, och Edsbergs trenne, Thebemarken, Axsjöåsen och Qvisbroskogen, under skogsbetjenters tillsyn. Grimstens, Edsbergs och Glanshammars härader hafva egna skogskommissioner. Tolf allmänningstrakter å samtliga sistnämda orter beräknades 1822 till 16,000 tunnland. Ett fruktlöst försök gjordes år 1839 att äfven för dem få den så kallade blädningen utbytt mot trakthuggning. Från dem förses emellertid de skoglösa hemmanen på slättbygden, hvilkas antal stiger till 600, med det mesta af sitt behof, efter utsyning, det öfriga köpes från de socknar, som hafva något att aflåta. Ungefär dylikt förhållande eger rum med en del allmänningar i bergslagerna, hvilka äro upplåtna åt gruf- eller hytte-lag till gemensam brukning. Andra s. k. rekognitionsskogar, hvilka äro till skatte lösta, eller dertill tagna i anspråk för brukens och bergverkens behof, räknades redan 1822 till 220,000 tunnland. By- och hemmanskogarne voro då redan för det mesta skiftade. Fjorton socknar 4), om ej flera, inom Nerike och Fellingsbro härad, ansågos ännu 1822 idka skogsbruk till afsalu, i det de afyttrade dels kol till bergverken, dels ved, timmer, bräder och andra skogseffekter. -- Sågar finnas många. dels för husbehof, dels tullsågar.
4) Götlunda, Lillkyrka, Fellingsbro, Näsby, Erwalla, Kihl, Axberg, Winteråsa, Tysslinge, Halsberg, Skyllersta, Asker, Ekeby och Snaflunda. -- Man beräknar kolåtgången vid samtliga hyttor och hammarverk i länet till 230,000 stigar om året, eller så mycket som af 690,000 tunnland eller mera än 30 qvadratmil vextlig skogsmark, under ortens läge och klimatiska förhållanden, kan påräknas, nemligen efter 12 stigar af ett tunnland hvart 36-te år, eller 1/3 stig p. m. för år. Andra 12 qvadratmil torde kunna anses erforderliga för nödigt bränsle, som ensamt kan uppskattas till 130,000 famnar ved, och hvaraf man räknar 15 famnar af tunnlandet hvart 36-te år; andra 8 qvadratmil för verke till byggnader, stängsel o. s. v. Således skulle fordras i allt omkring 50 qvadratmil skogsmark, som väl ock onekligen finnas att tillgå, och ännu gifva hvad behofvet påkallar. Det är emellertid ej mindre än 5/7 af länets areal, som sålunda hufvudsakligen af skog upptages, utom hvad som består af kala berg och för skogsbruk odugliga måssar.
Bland de behof, hvartill skogarne i allmänhet anlitas,
intager äfven den ännu alltför vanliga gärdesgårds-stängseln af
klufvet virke ett betydande rum, och likaledes nästan alla
åbyggnaders uppförande af träd. Att ersätta bristande vedtillgång
med den i måss-trakterna flerstädes befintliga bränntorf,
har man ännu föga försökt. -- Tjärubränning är sällsynt,
och behofvet fylles mestadels medelst införsel från Westergötlands
andel af Tiweden. Tillverkning af tunnor och laggkärl,
äfven till afsalu, eger rum i Lännäs, der de göras af ek, samt
i Asker och Svennevad. Af öfriga för skogstrakter naturliga
binäringar är salpetersjudning temligen sällsynt, såsom vid
närvarande priser ej lönande, och förekommer alldeles icke i
bergstrakterna. Pottaske-tillverkning eger blott rum vid Torp
eller Bernstorp i Asker, der 1844 års produktion var 6000
skålpund.
