Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2. Enköping
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»byfogde» å Konungens vägnar år 14l3, andra från 1561 ungefär
ett sekel framåt. År 1389 hemsöktes staden af Hättebröderne,
men synes dock hafva åter repat sig, och har under 1400-talet
af flera regenter erhållit privilegier, hvilkas originaler i sednare
eldsvådor förkommit. Likaledes äro flera skrifvelser härifrån utfärdade
af konungar och riksföreståndare, räfsteting här hållna, och
åtskilliga möten för orten eller närmaste landskaper, under Carl
Knutsons och Sten Sture den äldres tid. Slutligen må tilläggas,
att Birger Magnussons gemål, och sednare Ivar Axelson Tott samt
Sten Sture haft staden med större eller mindre delar af nejden
i förläning, och likaledes i nyare tider grefvarne Gustaf Johanson
Roos och A. v. Steinberg.
Vid Wasatidens början framstår staden Enköping såsom för
tiden ej obetydlig. Väl var torget till 1625 utan stenläggning,
och husen ännu 1575 täckta med halm, till en del ännu 1629,
oaktadt förnyade befallningar att utbyta halmen mot torf; men
dylikt synes förhållandet mera eller mindre ha varit i rikets samtliga
städer. I flera kontributioner till kronans eller andra allmänna
behof deltog Enköping ej obetydligt; och folkmängden skulle
ha varit rätt ansenlig, om man kunde tro en visserligen ej fullt
pålitlig anteckning, att 1580 års pest bortryckt, i staden och
landsförsamlingen tillhopa, 6000 menniskor, mera än dubbelt mot
hvad de nu tillsammans hysa, och 3/5 af hvad sjelfva hufvudstaden
förlorade. Och dock hade en eldsvåda år 1572 förstört en del af
staden, jemte en af kyrkorna, en annan af dessa låg förut i ruiner.
Allt hvad som hade varit klostrets eller öfriga andliga stiftelsers
egendom, inom eller utom staden, tillhörde från Gustaf I:s tid
mestadels kronan; en kungsgård nämnes vid Munksundet och
»Grönås», en annan sednare i staden, med trädgård vid dess
södra sida; sjelfva klostret blef kanske först sjukhus, derpå inrättades
å stället ett salpetersjuderi och tegelbruk, en tid äfven
krutbruk. Stadens egen förnämsta näring synes ha varit handel
med Westmanlands och Dalarnes bergslager, hvilkas metall-effekter
häröfver utfördes till Stockholm och Södertelje. Våg- och tullhus
uppsattes under K. Carl IX:s tid, och efter en ny eldsvåda 1609
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
