Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Staden och dess innevånare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
11
ANDRA KAPITLET.
Staden och dess innevånare.
Vid framkomsten till den förnämste arkaden fick
jag full sysselsättning för ögon och tankar genom
att lägga märke till utseendet och drägten hos den
vackra folkras, hvaraf representanter af båda könen
gingo framåt med spänstiga steg, hvilka antydde
återhållen kraft snarare än feberaktig brådska.
Qvinnodrägten, den enklaste såväl som den
vackraste jag någonsin sett, utgjordes — så föreföll
det mig, som är obevandrad i dylika saker —
hvad öfre delen beträffar af en vid tunika af något
hvitt eller gråaktigt tyg. Denna fasthölls vid
midjan af ett skärp eller bälte af siden och räckte,
när den var så uppskörtad, ungefar halfvägs mellan
knäet och fotknölen. Tunikan var imellertid så
lång, att den räckte till vristen, när den ej fasthölls
af bältet. På detta sätt bars plagget vanligen inomhus,
då det fick falla ned till fötterna, såvida icke
qvinnan som bar det var upptagen af något
hushållsbestyr. Nedre delen af drägten utgjordes af
ett slags turkiska byxor, åtsittande kring fotknölen.
Fötterna voro ej inklämda i nutidens obeqväma
och fula fotbeklädnad, som tyckes afsedd att göra
den af naturen så vackra menniskofoten lik en ohygglig
hästhof. Här voro fötterna skyddade af omsorgsfullt
för ändamålet lämpade sandaler. Dessa
sandaler skulle kunna jemföras med skor med ytterst
låga klackar och öfverlädret bortskuret öfver
vristen. Sulan bestod af ett tunt lager af något
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
