- Project Runeberg -  En framtidsblick /
37

(1892) [MARC] Author: John MacNei Translator: Johannes Granlund - Tema: Science Fiction
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 4. Landet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

37

Buskarne på taken voro ej det enda gröna man
såg. En dubbel rad af präktiga almar, synbarligen
af hög ålder, omgaf hela den öppna platsen och
sträckte sig utefter gatorna, så långt jag kunde se
från den punkt, der jag befann mig.

Jag höll just på med dessa iakttagelser, då Utis
åter visade sig. Han satt på ett åkdon, som, styrclt
af honom, ljudlöst som en kanot gled fram öfver
den jemna gatläggningen. Jag märkte nu först,
att icke ett hjulspår, icke ett märke af jernskodda
hofvar kunde upptäckas på dess yta. Den tycktes
aldrig trampas af något tyngre än en
menniskofot. Jag kom nu också att tänka på att, ehuru
många resande stigit af på samma gång som vi,
jag ej hade sett något slags åkdon eller hört något
ljud, som antydde, att sådana funnos i närheten.
Det åkdon, hvarpå Utis nu närmade sig, var till
form och konstruktion icke olikt en trehjulig
velociped med två sittplatser. Drifkraften utgjordes
dock ej af ryttarens muskler, utan af en elektrisk
motor under sittplatserna.

Vi satte oss i rörelse och åkte först i måttlig fart
öfver den öppna platsen, hvarefter vi färdades med
allt större hastighet framåt byns hufvudgata. Från
en inrättning, som styrdes af en i handtaget
anbragt skrufnyckel, hördes en klar ton liknande
ljudet från ett silfverhorn, hvilken tjenade till att
varsko andra om vårt annalkande. Detta var så mycket
nödvändigare, som vår karriol, — såsom jag tillåter
mig att fritt öfversatta benämningen på vårt
åkdon ~ ljudlöst som en skugga ilade framåt på den

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 03:05:51 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/thiusen/0043.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free