Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5. Utis’ hem
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
43
FEMTE KAPITLET.
Utis’ hem.
"Ja, här ser du mitt hem", sade Utis, i det vi
stego ur, "och äfven ditt, tills du tröttnar derpå."
Vid ljudet af hundskallet komma två vackra
barn rusande för att välkomna sin far, en flicka på
omkring tolf vårar och en åttaårig gosse, klädda
i drägter, som hade mycken likhet med de äldres.
Gossen fick i uppdrag att skjuta karriolen till dess
plats. Flickan tog hand om de paket min vän haft
med sig från staden.
Två damer mötte oss, då vi inträdde i
byggnaden. De voro min värds hustru och hennes
syster. Den senare var förlofvad, som jag kunde se
på hennes sätt att bära håret. Damerna, som
presenterades för mig som Ulmene och Ialma, mottogo
mig hjertligt som en länge väntad slägting, hvilken
de likväl sågo for första gången.
Af några tillfalliga anmärkningar erfor jag, att
jag antogs hafva samma dag anländt med
postångaren från Australien. Det besynnerligaste af allt
var, att jag underrättades om, att mina saker redan
ankommit och uppbänts på mitt rum. Något
förvirrad af denna otroliga underrättelse, följde jag
min värd till det åt mig anvisade rummet. Der
stodo ganska riktigt två kappsäckar af betydlig
storlek. De voro starka, men nötta och buro de
omisskänneliga tecken, hvarpå vi igenkänna dylika
veteraner, som gått genom många menniskors hän-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
